lördag 31 december 2011

Ett spännande år som gått!

För ett år sedan ungefär den här tiden, runt fem på eftermiddagen, så satt jag antagligen i ett litet opersonligt kök min emot min älskade sambo. Framför mig stod en bricka med metallock över diverse tallrikar och framför D stod en plastburk med köttbullar och mos som han hittat för halva priset på Konsum. Bredvid bordet låg ett litet knytte och sov i en plastlåda.

Vi var bara så lyckliga. Vi såg fram emot att se ut över Gävle och få njuta av fyrverkerier från hela stan. Hela familjen. Vi var tre stycken trötta personer som tittade ut vid tolvslaget. En som hade levt strax över ett dygn.

Efter den natten har det gått i ett kör. Igår hade det plötsligt gått ett år sedan jag väckte D med "nu tror jag att nåt är på gång" klockan halv fyra.

Att ha kalas var något som fröken tog med ro. Men för oss, som fortfarande känner oss som nyblivna föräldrar är det otroligt stort. Samtidigt som vi känner oss rutinerade med alla händelser och allt vi gjort under året. Men varje dag vaknar en tjej som bearbetat det hon lärt sig under gårdagen. Vi slutar aldrig att förvånas.

Min plan är att skriva en ett-årskrönika om mitt liv som bebisförälder. Vi får se hur det blir med den saken

Kram och ett gott nytt år på er alla!!!

tisdag 27 december 2011

Granatäpplen- familjens nya favorit

Nu kan man köpa sig lite granatäpplen tycker jag. Jag är inte så van köpare av denna frukt men tyckte att dom iaf var billigare nu än förut när jag tittat så jag köpte igår och det uppskattades av oss allihopa. Lilla fröken fullkomligt älskade de små kärnorna.

Tidigare gånger jag ätit har jag skurit den mitt itu och sen stått och svurit när det sprutat saft överallt. Min vana trogen googlade jag såklart och hittade en superbra instruktion.

Skär ett kryss över frukten, lagom djupt för att det ska gå igenom skalet, cirka 2-3 mm. Sedan bryter man helt sonika upp frukten och petar ur kärnorna lite försiktigt. Superlätt! Men se upp för att spräcka en kärna då hamnar det juice ÖVERALLT!

Favoritjulklappar


Finn ett fel på denna bild. Fina julklänningen störs kanske (för oss vuxna) litegrann av de knallrosa crocsen med enhörningar på. Men för Astrid är de det finaste hon någonsin sett. Dock är storleken något stor så de åker av ganska lätt men det spelar ingen roll, dom ska vara på hela hela tiden.

Tvåa på listan står faktiskt klappen från oss. Den  luftfylllda elefanten är sååååå rolig, men än så länge lite farlig så det gäller att man är med.


lördag 24 december 2011

Vila gott älskade farmor

Igår var vi ner till Uppsala hela familjen för att säga ett sista hejdå till världens gulligaste farmor Maggan. Begravning var fin och efteråt var jag helt slut som man som vanligt är efter en sån känslomässig tömning som det är.

Att ha D och Astrid med mig var riktigt skönt och lilla fröken var så tyst och duktig hela tiden.

Idag har vi myst i Vannsätter och firat den där julafton. Det har varit roligt och mysigt och jag är sååå nöjd med alla mina julklappar. Allra mest nöjd är jag över min nya dator som genom en knapptryckning blir en surfplatta. Givetvis är det den jag bloggar ifrån nu. Förutom den fick jag bara bra julklappar, nya slalomstrumpor, en slant, ett jättefint halsband.. ja nåt sånt. När man är förälder har man ju även turen att få öppna sitt barns paket förstås. Där hade vi en pulka, en pratande nalle, en sjukt rolig traktor som åker av sig själv, en mössa, strumpor med pengar, pyjamasar, pussel, ja en jättehög med klappar helt enkelt.

Och det slutar ju inte där för imorgon ska vi fira med mamma, Emma och Rickard sen på onsdag kommer pappa Stefan och Ulla. Sko
j och mys och dagarna tre, lite utspritt men ändå.

Nu ska jag läggas huvudet på kudden och hoppas på lite sömn.

onsdag 21 december 2011

Nu blev det sådär igen

Ett långt uppehåll då det hänt massor och så kommer knappt något av det komma med i ett blogginlägg. Det är så konstigt för det händer hela tiden, varje dag, flera saker som jag vill få ner här men så staplas det på varandra, så börjar jag glömma bort saker och det är då som jag börjar skjuta på att skriva överhuvudtaget. Jag kan ju skriva på telefonen men de två halvtimmar per dag som fröken sover är det alltid tusen och åter tusen saker som ska fixas, donas, göras och kommas ihåg, så då skjuts bloggeriet åt sidan.

Om tre dagar är det dags för Astrids första julafton. Julklappar är införskaffade och alla släktingar har frågat vad vi önskar oss. Det blir väl så något år framöver nu innan fröken förstår själv att hon kan önska sig saker. Det är svårt att komma på. Speciellt när det är många som frågar samt att det är ju födelsedagsfirande veckan efter.
Att slå in paket tillsammans var lättare sagt än gjort, precis som jag misstänkte.



Det är åtminstone lite vinter ute nu. Snö har det kommit och idag är det faktiskt 6 minusgrader. Dock ser det än så länge inte helt lovande ut då man "lovar" varmgrader framöver, så även på självaste aftonen. Men man kan ju alltid hålla tummarna för en sån här dag.

I söndags var vi till Furuvik för lite julmarknad. Det var mest bara mörkt, blött och kallt men vi höll ut ett par timmar även om mysfaktorn i stort sett uteblev. Astrid åkte lite karusell och var alldeles hänförd av alla ljus, hästar och gubbar på den så vi tog en vända till. Det är gratis så det är bara att kliva på :).

I måndags var det babyträff vilket var hur trevligt som helst som vanligt. Man märker att Astrid trivs med människor omkring sig. Vi längtar tills öppna förskolan öppnar igen så vi har våra stående lekträffar, speciellt nu när bästis Leia har börjat på dagis och hennes mamma börjat jobba. Sen i tisdags (igår) gick vi ner på stan och hängde litegrann. Man märker att den senaste fasen är över nu tycker jag. Massor av nya saker har hon lärt sig och hon är inte alls lika sur och grinig längre, även om det fortfarande är enbart mamma som gäller igen, men det hänger nog mer ihop med förkylningen.
På väg in efter stadsbesök.

Åh men det skönaste av allt i helgen höll jag på att glömma. JAg och D var på julbord. Det blev inte alls sent men det var så himla mysigt och skönt att bara vara vuxna, prata med andra vuxna om vuxna saker. Jag var så fylld av ny energi så att jag under söndagen och måndagen var en bättre mamma än jag varit på mycket mycket länge.

Här hemma har inget hänt. Vi hade så mycket planer men med D:s onda mage så har det inte blivit nånting förutom det allra vardagligaste, och knappt det. Vi skulle fixa Astrids lekrum men det har blivit skjutet på framtiden. Får se vart vi ska göra av alla julklappar utan att pappas nerver ska explodera.


söndag 11 december 2011

Älskade farmor

Min farmor, nyss fyllda 90, är en sån där människa som bara funnits där. Hela mitt liv har hon funnits där för mig och aldrig någonsin under dessa 30 år har det slagit mig att hon oundvikligen inte kommer finnas där i mitt liv för alltid.

Förrän häromdagen när hon under ett av sina roliga gympapass drabbas av dubbelsidig hjärninfarkt och inte ville vakna igen.

Jag for ner till uppsala för att träffa henne. Få hålla handen som lett mig så många gånger. Få smeka den alltid så mjuka och lena kinden, väl behandlad av väldoftande krämer ur fina burkar som jag än idag minns hur jag tyckte såg så lyxiga ut när jag var liten.

När jag var där var hon lugn, till ro. Det var skönt och även om det kändes fel att ta farväl när hon låg där och andades och med väl synlig puls i halsgropen  kände jag när jag åkte hem en tomhet men även en tacksamhet att jag blev kontaktad. Jag har inte sett det som en självklarhet att det skulle göras.

Förutom sorg och saknad känner jag nu ilska. Ilska och en otroligt stor tomhet. Ilskan är riktad mot mig själv av den anledning att jag är lat och en världsmästare på att skjuta saker framför mig. Jac ringer imorgon, vi bestämmer imorgon när vi ska åka och hälsa på, kanske det blir nästa månad. Fan! Det blir ju aldrig nästa månad, eller nästa. Plötsligt har det gått ett år. Eller plötsligt händer något sånt här. Det går aldrig att spola tillbaka.

lördag 10 december 2011

Sjuklighuset

Tre dagar har febern hållt i sig nu. Man märker väl att den pendlar upp och ner på frökens ork och humör. Att hon är sjuk är jobbigt för oss alla för även om hon haft mammiga perioder förr så är det helt galet nu. Hon ska enbart vara hos mig och blir uppriktigt ledsen om jag lämnar henne. Men D är envis och lägger henne och försöker underhålla henne ibland så att jag får andas lite.

När jag inte är i närheten går det naturligtvis bra så det är ju som det ska vara antar jag. Igår var dom ensamma halva dagen då jag hälsade på min älskade farmor på sjukhuset i Uppsala. Det var väldigt jobbigt och inget jag vill skriva om här just nu.

Imorgon är det dags för Leias ett-årskalajz! Hurrahurra. Usch vad stora dom blir. Här hemma promeneras det lika mycket som det kryps plus att hon helt sonika började resa sig upp själv en kväll. Det som är så underbart är att hon fortfarande ser lika stolt ut när hon går som i början. Det uppmuntrar vi såklart och försöker ge henne beröm för det hon gör så ofta vi hinner med.

måndag 5 december 2011

Att säga tack

Den senaste veckan har gjort att jag nära nog promenerar på knäskålarna nu. D är inte helt hundra vilket gjort att jag packat, packat upp, städat, lagat mat, skött sötnöt, sovit som skit med en förkyld liten tös samt med oro inför en lång och jobbig resa.

Stackars D orkar inte mycket annat än att titta på och försöka roa Astrid så gott det går.

Trots detta kunde vi både lämna lägenheten i Tyskland i bra skick samt att vi faktiskt har jul här hemma nu. Allt detta tack vare världens bästa farmor och farfar/svärmor och svärfar. Dessa tu som jag aldrig behöver be om hjälp utan den bara dyker upp och finns där.

Vi bad om lite barnvakt i helgen. På köpet fick vi fönstren putsade. Ja ni fattar.

Det jag vill säga är att jag är för det första sjukt dålig på att be om hjälp, det vet jag och får lida av det under vissa perioder. Men jag är även dålig på att säga tack och är ofta rädd för att det ska uppfattas som att jag tar hjälp för givet. Det gör jag inte!

Så tack säger jag nu! Tack för all hjälp under de gånger jag verkligen behövt den!

torsdag 1 december 2011

Hemma med halmen

Att komma in hemma efter att ha varit borta i sex veckor var det skönaste jag varit med om på länge. Det var inte mycket här hemma som vi inte hade längtat efter. Den unkna lukten av oanvänt boende gör sig påmind hela tiden men bara vi får undan all packning så att det blir plats för lite städning och byte av sängkläder så blir det som hemma igen.

Resan gick hur bra som helst och magkatarren och sömnlösheten som plågat mig senaste veckan var i stort sett obefogad. När vi var förutseende och förberedda så sov och Astrid som hon skulle och däremellan satt vi och lekte och busade i baksätet.

Vi försökte stanna på ställen där vi visste att det skulle finnas lita att gå omkring och titta på och gärna leka med, tex mcdonalds och IKEA varav det senaste var det bästa enligt fröken skulle jag tro.

När vi kom hem fanns det väldigt mycket att peka på och berätta om men idag verkade det som att vi aldrig varit borta. Nu ska vi alla tre få till lite nya rutiner så att allt ska funka till det bästa för lilla fröken.