Måndag morgon

Det blev som tur var inget nerkryp under filt igår. Vi hängde lite hemma i soffan, jag passade på att komma lite längre i den bok som jag lånade av herr Jocke för snart ett millenium sedan känns det som. Den är grymt bra men det finns inte utrymme för läsning. Det utrymme som finns på kvällar och så använder jag hellre till att bara slöa, risken är för stor att jag inte kan lägga ifrån mig boken om jag tar med den till sängen.

Vi packade ihop oss och drog nörröver lite tidigare än tänkt istället men med vissa små omvägar istället för att åka raka vägen. Bland annat åkte vi gamla E4:an och svängde in och gluttade på ett hus som vi tycker är fint. Vi får väl se om det kanske blir nåt med det. Vi vågar inte hoppas för mycket nu efter vi blev brända och snuvade på den perfekta tomten med en superbra hus av en mäklare på Fastighetsbyrån.

Jag vet att det är säljaren som bestämmer om dom ska godta ett förtida bud och skriva på men jag tror knappast att dom skulle göra det utan mäklarens inrådan. Han såg väl sin chans till en snabb affär och snabba pengar. Om jag säger som så så hade vi räknat med ett högre pris än det som säljarna nu godtog innan första visningen ens varit. Grymt besvikna är vi och kan inte sluta tänka på det där huset. Snyft.

När vi kom till Vannsätter hade dom varit ute hela tiden. A kan sitta i timtal och flytta stenar mellan olika kärl. Sötnöt <3

Söndagsfrukost

I natt har A sovit hos farmor och farfar igen. Vi var på bio, sen åt vi en korv med mos, tog en öl på Bishops och sen bussen hem. Vi hade storslagna planer på ett resaturangbesök men insåg efter filmen att vi var väldigt glada över att inte ha bokat bord nånstans. Efter att ha satt i oss en blockbustermeny plus en halv påse godis fanns inte mycket utrymme för mat.

Vi såg Avengers och den var grym!!! Jag bara älskar superhjältefilmer och önskar att jag tyckte det var roligt att läsa serietidningar också så det gör jag inte. Jag kan bara tänka mig hur mycket de riktiga nördarna bara hatar mig som bara älskar filmerna. Liksom utan att ha någon koll på de olika karaktärna och deras ligor. Nåja, jag kunde inte bry mig mindre för marvelfimerna är så sjukt bra och jag vill aldrig se några andra känns det som just nu.

Idag är det tokigt fint väder och jag orkar knappt titta ut genom fönstret. Vill helst bara krypa ner under en filt och försvinna in i förkylningsdimman. Imorgon är det arbetsdag igen och jag hade tänkt jobba på tisdag också men vi får se hur det blir med det.

3D-glasögon är ju sjukt hett

Ännu ett bloggtips

Jag hittade mig för ett år sedan en blogg som liksom andra jag läser inspirerar mig att tänja vidare, lite längre än vad jag hade gjort i vanliga fall.

Att familjen dessutom lever ett så annorlunda, och enligt mig spännande, liv uppe i norraste norr med all den kulturella skillnaden som finns gör det inte sämre.

Höstlycka

Tänkvärt bloggtips

Innan jag fick barn var jag så omedveten. Jag har fortfarande väldigt långt till att vända hela hetsen ryggen då det blivit inpräntat i 30 år men Lady Dahmer är en arg och tänkvärd bloggare som jag älskar att läsa.

Jag hoppas att min medvetenhet iaf ska ta mig en bit på rätt väg.

Detta är bara ett exempel på ett litet inlägg som skapat mycket intressanta kommentarer.

Sjukling

Den här gången är det dock inte Astrid som är den drabbade, som tur är, utan jag själv.

I förrgår blev jag snorigare och snorigare. Klev upp och åkte till jobbet igår. Jag skulle nog egentligen ha stannat hemma från början men halv fem på morgonen (04.30!!) är det lite svårt att särskilja den vanliga dödströttheten från den som kommer från en sjukdom.

Jag var hur som helst tvungen att åka hem redan innan lunch. Sov på tåget hem och sov sen två timmar när jag kom, sen nio timmars nattsömn. Nu ligger jag på svärmors säng och tycker lite synd om mig själv då jag missar en misstänkt asgrymm after work idag.

Jag tror att detta utbrott av svaghet har lite att göra med att jag äntligen kan slappna av. Under tiden jag varit hemma med A har jag varit rätt risig ett par gånger men inte haft möjlighet och tid att vara sjuk. Plus att D nu äntligen är pigg efter att ha varit dålig så länge. Nu när A tyr sig så mycket till honom så känner jag att jag äntligen kan få tid att ta hand om bara mig själv och då blir det väl så här.

Nu ska jag ta och sova lite innan dom andra kommer hem från stan.

Måndagmorgon

Efter en supermysig familjehelg är jag tillbaka vid skrivbordet. Vi har bara njutit av att vara en familj och det är såhär jag vill att helgerna ska vara.

I lördags tog vi det lugnt på morgonen, spelade melodikrysset som vanligt och såsade runt en stund. Vi gjorde oss redo för att åka ner på stan lagom till vilodags. Vi skulle såklart heja på svenska mästarna när dom visade upp sig på torget, samt titta på nya skor åt D.

Som vanligt nu för tiden gick det inte att flytta över A från bilen sovande utan hon somnade istället om i selen på min mage och sov i 1,5 timme, pust vad tung hon börjar bli att ha på framsidan. Eftersom det var så mycket folk ville jag inte ha henne på ryggen där man har så dålig koll.

När vi kom hem slängde jag in en fuskpaj i ugnen för det väntades besök. Det är alltid lika trevligt att ha lite folk över och det blev senare än vad vi trodde men desto roligare! Astrid sov gott hela natten efter att busat med Madde.

På söndagen kom vi äntligen iväg till fjärran höjder för att bada. Som jag sett fram emot detta. Vi hade åkt ändå men fick tips av Björkeborna att det kostade bara en GULD-tia att bada hela helgen så det var perfekt, 200 spänn billigare för oss liksom.

Att komma till badhuset igen var otroligt spännande tyckte lilla fröken. Tyvärr så räckte det med en halv sekunds ouppmärksamhet från mig och D så hade hon ramlat och fick huvudet under vattnet. Efter det tog det en stund innan hon tinade upp och tyckte det var roligt igen men efter en uppvärmande stund i bubbelpoolen så var det idel solsken och skratt när vi busade och plaskade.

Jag promenerade hem med A så att hon fick sova ordentligt i vagnen. Efter lite lunch gick vi till lekparken alla tre. Vi monterade ihop lilla trehjulingen. Det var grymt uppskattat och hon blev verkligen förbannad om man stannade för att räta på ryggen lite. Vi var ute ända till middagstid sen fortsatte vi leka alla tre inomhus. Det syns så tydligt på henne hur mycket hon älskar att vara hela famljen.

SM-GUUUULD

För 13 år sedan var jag på ett par hockematcher. Det var senast bästa Brynäs tog SM-guld. Nu, igår kväll, hände det igen efter 6 spännande matcher. Roligt för Brynäs, roligt för Gävle och himla roligt för dom som ägnar tid, pengar och kärlek åt laget.

Sälv är jag en typisk medgångssupporter och förstår inte vad de "äkta" supportrarna ska se för fel i det. Dom ska väl vara glada att 5000 pers till ser till att Läkerolasken blir en kokande gryta istället för den vanliga klacken bara.

Nåja, jag är lite extra glad för det idag iaf.

När vi hälsade på på jobbet när A var superny så fick vi en tjusig napp av ett all thru äkta brynäs-fan.

Snöstorm

Så här lagom till helgen drar världen till med sitt allra finaste aprilväder. 1 dm blötsnö förväntas (varnas för) och just nu snöar det åt alla håll förutom nedåt.

Nu vill jag bara hem och pussas och kramas med mina två där hemma och känna att jag är ledig i två dagar. Det ska bli så skönt att verkligen uppskatta ledigheten på det sätt som man gör när jobbar.

Astrid provar sommarhatten i full fart

Trött... inte igen utan oavbrutet

Jag känner att jag har svårt att få fram till min närhet hur trött jag verkligen är. När jag säger att jag är trött så säger D såklart att han också är det. Såklart ÄR han också trött, men det jag är liksom fjärran från trött. För 1,5 år sedan när jag sa att jag var trött så räckte det att ta en eftermiddagslur så var man fit for fight igen. Om man får sig en vila på eftermiddagen (på tåget, annars blir det aldrig) så kanske man bara minskar tjockleken på väggarna på den här burken man lever i.

För några veckor sedan skrev jag ju om att fröken sov hela natten tre nätter i rad. Det lilla sömnförråd det byggde upp har såklart raserats för längesedan och jag går återigen runt i nåt fjärran land känns det som. Jag pratar, skrattar, diskuterar som vanligt men när jag sen gör något annat så är det jag gjorde tidigare som bortblåst. Inget blir liksom kvar, det finns ingen plats, huvet är fullt med bomull och kanske lite småsten och ibland nåt som skramlar.

Hon är ju inte vaken hela nätterna och sover bra och lugnt när hon väl sover. Det är som jag skrivit tidigare det där med att aldrig få komma ner i riktig djupsömn, alltid bli avbruten efter max tre timmar. Att ha haft en handfull sovmorgnar på hela tiden hjälper ju inte heller direkt.

Snark! Nu ska jag försöka samla ihop hjärnresterna och göra lite nytta igen innan det är dags för lunch och hemgång.

En bloggpost som vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Nivea Pure & Sensitive

Jag använder i vanliga fall alltid Nivea och är så glad att dom tagit fram den här deodoranten. Jag har då och då utslag som inte är så roliga under armarna. Jättetorr hud, rakning, kanske känslighet mot deo är väl orsaker till det.

Att då hitta en deo som är för känslig hud utan alkohol (som väl de flesta deos nu för tiden, färgämnen och konserveringsmedel. Den innehåller heller inga parabener, vet inte exakt vad det är men jag har i alla fall börjat försöka välja produkter utan sådana tillsatser, tex har jag bytt schampo och balsam men det är en annan fråga.

Utan parfym tycker jag alltid är bra hos en deodorant. Det är en den främsta orsaken till att jag i vanliga fall använder Nivea, dom har alltid bara en svag svag doft och det gillas skarpt. Det blir nog med lukter ändå.

Nu kanske ni tycker att det är irriterande att det blir som ett reklaminslag här på bloggen. Men det är absolut inte så ni ska ta det. Jag kommer skriva precis vad jag tycker om produkten. Tycker jag illa om den så skriver jag det.

Vi får väl se vad nästa blir.

Buzzador

Jag har varit en buzzador en längre tid nu och har fått möjlighet att prova och buzza om flera bra grejer, och en del mindra bra.

Att vara en buzzador innebär att man genom word-of-mouth får möjlighet att prova och sprida (buzza) nya och i vissa fall lite äldre produkter, dess fördelar och vad man själv tycker om dem till vänner och kollegor.

Hittills har jag varit ganska kass på att buzza faktiskt. Jag har delat ut prover och berättat det nödvändigaste. Det har varit lite svårt att dela med sig av varuprover och dylikt när jag varit hemma. Men nu när jag är tillbaka på jobbet ska det bli ändring. Plus att jag tänker buzza här på bloggen från och med nu.

Vill du prova på att bli en buzzare? Hör av dig till mig med din mailadress så kan jag värva dig!

Lite på hemmaplan

Idag hade D lite viktiga saker att göra så jag bad på mina knän att få sitta i Gävle och jobba idag. Det fick jag såklart för det var antingen det eller att välja att tappa minst 4 produktionstimmar för mig.

Det är så himla skönt att vi faktiskt ha möjlighet att göra det om man tex har läkarbesök eller liknande. Oftast går tiderna på dessa mottagningar inte så jättebra ihop med våra tåg- och arbetstider.

Det som är skönast med att sitta här nere är att man blir så himla effektiv. Inte en sekund går åt till att småsnacka, man tar knappt nån fika (kanske en liten surfpaus som nu) och man tar kortast möjliga lunch. Resten av tiden är det bara produktion, produktion, produktion.

Nackdelen är att man inte har någon att fråga. Man får ofta hoppa över ärenden för småsaker bara för att man inte kan slänga ur sig en snabb fråga till någon plus att man inte har allt material med sig. Men man får ju undan lite lätt material åtminstone, och fort går det.

Ikväll är det finaldags igen, den sista om jag får bestämma!

HEJA BRYNÄS!!!

Hjärtklappning och stundtals andnöd

Det pågår sport på TVn. SM-final i hockey där mitt kära Brynäs IF står på ena sidan och Skellefteå AIK på den andra. BIF leder serien med 3-0 och just nu ledet SAIK denna fjärde match, som ju skulle bli den sista, med 3-2.

Pust säger jag bara.

Jag är sällan sportintresserad men när det gäller det lag jag hållt på hela mitt liv så är det ofrånkomligt att det blir lite jobbigt.

BIF, EIF och svenska landslag är det som får sportdjävulen i mig att sitta och hojta som på nålar farmför TV-n.

Det var det för nu, tillbaks till matchen, powerbreak är slut.

Kvar i sängen

Idag var det min tur att ta sovmorgon. Det har ju inte hänt så himla många gånger att vi tagit en varsin morgon på helgen men det är väldigt skönt när det händer.

Det är inte bara den extra sömnen man kan få. För mig är det den där ensamma lilla stunden. Jag är värdelös på att somna om och har alltid varit det så när D och A kliver upp så ligger jag oftast bara och drar mig en stund. Sen plockar jag upp en bok och lägger mig och läser.

Just idag har jag glömt att ta upp den bok jag verkligen ville läsa. Jag brukar ta upp två, en skönlitterär och en annan. Så kan jag välja det jag är sugen på när jag vaknar.

Som sagt så händer det här inte så ofta så nu ska jag plocka upp Moen och läsa lite.

Helg igen

I veckan har jag jobbat tre dagar i rad och jag tror att D äntligen börjar känna att han faktiskt är pappaledig. Det märks också väl på Astrid att det nu är pappa som är hemma.

På morgonen är det fortfarande lite konstigt att jag inte är i sängen när dom vaknar. I onsdags hade hon lyft på täcket flera gånger och "tittiiii" (tittut), hon blev till slut ledsen när jag inte var där. Då börjar letandet i hela huset, hoppet att jag är nånstans lever kvar länge. Men jag tror att redan igår kändes det lite mer som vanligt att det "bara" var pappa hemma.  

Igår kväll vägrade hon komma till mig så D fick lägga ändå fast jag sagt att jag skulle göra det. Imorse var det nära att han fick kliva upp också fast v bestämt att det var jag som skulle göra det, hon tvärvägrade kliva ur sängen om inte pappa följde med. Det gick såklart bra bara vi kom ner för trappen. Lillskruttan.

Helgen verkar inte bjuda på så mycket gott, vi skulle egentligen ha åkt och grillat litegrann ikväll men jag har inte nog med ork just nu att ta med A på nåt sånt plus att min mage har nåt knas och jag knappt kan äta :( Tråkigt att meddela värdparet att vi inte kommer, så här sent.

Mindfulness

Mindfulness är något som kommer upp då och då i media och verkar sådär allmänt flummigt som många av trenderna inom wellbeeing som dyker upp då och då. Jag har inte satt mig in i det så väldigt noga men har ändå tyckt att det låtit lite intressant.

Nu har jag genom en fellow-mama (mammakompis) äntligen fått lite insyn i vad det skulle kunna vara och att läsa hennes blogg ger mig daglig inspiration och nya tankesätt.

Jag har lagt upp bloggen som favorit så att ni alltid kan hitta den :)

Jag tar mig friheten att citera henne rakt av:

"Att leva i Nuet är både lätt och väldigt svårt. Att verkligen vara deltagare i vårt eget liv och inte bara passagerare. Att vara medvetna om det som sker nu, upptäcka livets små ögonblick av lycka som kommer då och då och Njuta och gripa tag i dem. Jakten på den stora lyckan sker ofta i vårt samhälle. Det många tyvärr har missat är att Lyckan den är redan här. Just Nu. Den är där du är, och du kan själv bestämma om du vill gripa tag i den. Lyckan finns i alla de små ögonblicken som passerar och bildar det eviga Nuet. "

Tack Hanna!

Hipphipp Hurra!

Tidigt, tidigt igår morse kom en liten knodd till världen och ökar skaran i släkten. Astrid har fått en ny kusin och vi längtar sååå mycket efter att få åka och träffa nykomlingen.

I dag är jag åter på jobbet efter ytterligare två veckor hemma men nu verkar det som att jag kommer få jobba som jag ska. D gjorde arbetsprov förra veckan och även om det såklart var jobbigt och gjorde ont så visade inte resultaten några påfrestningar på hjärtat.

Hela helgen har gått i släkt och vänners tecken då det varit påskfirande. Vi åkte till Vannsätter och vår älskade dotter i fredags kväll. Lördagen gick åt till mys, lek och mat medan vi på söndagen åkte till Alfta och hälsade på pappa, Ulla och gammelfarmor Gun samt tog en tripp till Storsveden för att säga hej till bästa Anna och hela hennes familj. En resa down memory lane blev det att svänga in på gården där man hängt så mycket i unga dar.

Lilla fröken hade chokladpremiär, det var riktigt mumsigt!

Förskoleval vs sjukdomar

Min kära vän och hennes familj på stenbärs har verkligen inte haft det lätt sedan deras lilla fröken började på förskolan. Knappt en dag har hela familjen fått vara frisk, alltid nån som har feber, magsjuka, hosta you name it.   Att förskolan är boven i dramat är inte så svårt att räkna ut. De flesta barn drar på sig, och hem, mycket läbbiga basilusker när man börjar trängas ihop med massor av andra barn som i sin tur byter ut baciller med äldre syskon som går på annan förskola eller i skolan. Never ending story liksom. Det sägs att det ska bli bättre med åren men vem fan vill vara hemma och vabba i två år liksom.

Fick ett tips på facebook om en undersökning som gjorts gällande ur-och-skur-dagis som gav väldigt intressanta, och inte så oväntade, resultat.

I augusti börjar vi inskolningen på Vinbärsgården och det ska bli spännande att se hur hösten blir vab-mässigt. Jag hoppas att alla våra besök på öppna förskolor ska ha rustat oss åtminstone litegrann. Det plus att vår förskola är just ett ur-och-skur-dagis hoppas jag ska göra att vi slipper det allra värsta i alla fall.

För er som inte orkar läsa artikeln så handlar den om att sjukfrånvaron är mycket lägre på dessa dagis i jämförelse med traditionella dagis där barnen inte är ute alls lika mycket, speciellt inte de mindre barnen. Skillnaden är väldigt tydlig,även om det naturligtvis finns felkällor, men resultatet borde ändå visa tydligt att det är viktigt att få vara ute för att slippa smittspridningen så mycket som möjligt.

Länk till undersökningen

Första bortanatten

Idag åkte vi upp till Vannsätter med en liten tös som skulle stanna kvar medan vi vände hemåt. Vi åkte hemåt med stor tomhet och jag hade en liten sten i magen det måste jag säga. Men vi lämnade en glad tjej som var ute och lekte när vi åkte, hon tittade och vinkade efter oss. Något annat hade gjort mig förvånad för jag vet att hon älskar sin farmor och farfar och stortrivs hos och med dom.

Med det spelar ingen roll. Första gången man lämnar sin älskling är det nog jobbigt för de flesta.

Vi hade inga planer alls utan vi for ner på stan en snabbis, åkte hem, beställde pizza och bara hängde. Nu har vi lagt oss och det är dags att sova. Det är morgonen jag ser fram emot mest. Jag tänker kliva upp precis när jag själv vill, sätta mig med en kopp te, en smörgås och bara sitta och njuta.

God natt och sov gott!

Braa vad duktig du är!

Häromdagen på öf hade vi en diskussion, eller ja jag deltog inte utan lyssnade bara, om tänk runt vad man säger till barnen när dom gör positiva saker. Alltså när man i vanliga fall säger ex "bra vad duktig du är".

Jag vet att jag läst om detta men minns inte var, tror inte det var Moen. Tanken är att man inte hela tiden ska berömma när barnet gör ett framsteg eller något som för tillfället är bra. Istället ska man tex säga Vad roligt att du har lärt dig att klättra ner från soffan själv eller; vad skönt det måste vara att bli mätt i magen nu när du ätit upp allt.

En av papporna körde helt enligt detta, den andra pappan som var där hängde på och tyckte det lät jättebra. Motiveringen var att om man hela tiden berömmer så får barnet prestationsångest och när man plötsligt en gång inte berömmer så tror barnet att den gjort något fel. När man säger vad duktig du är så blir ordet duktig ett mått på det barnet gör (nu tappade jag bort ordet jag egentligen ville anvnda, skit).

När jag läste om detta så minns jag att jag reagerade på detta och kände att det inte var något för mig. Däremot kan jag hålla med om att när man säger att barnet är duktigt så ska man mena det. Det ska alltså vara något hon gjort, så att jag inte använder berömet hela tiden.

Jag tycker man tydligt märker att Astrid utvecklas av detta. Säger jag "braa, vad duktig du är som lägger dom där på varandra" då gör hon det igen och igen och igen tills hon behärskar staplingen till fullo, då kan jag igen säga att oj vad duktig du blivit nu. Att hon skulle tycka det var konstigt om jag inte sa nåt tror jag faktiskt inte. Att hon vet att hon alltid har någons uppmärksamhet räcker för att hon ska känna sig sedd och utvecklas ändå. Hon tror redan på sig själv så pass mycket att det blir plus när jag säger att hon är duktigt men det blir inte minus bara för att jag inte säger något.

Jag hade inte riktigt något att säga just då för jag kände att det var något jag ville tänka igenom. Jag känner att ett litet blogginlägg som det här blev långt ifrån allt jag egentligen hade tänkt att jag ville skriva också men så är det alltid. Jag har så mycket jag vill säga och skriva men det mesta blir kvar i hjärnan. Jag har så svårt att uttrycka alla mina tankar om barn och hur de växer upp, hur man själv ska uppträda mot barnet och så.

Ftalater och allt vad det är

Larm om giftiga saker i det som vi ger till barnen tycker jag faktiskt är läskigt och något som jag oftast tar på allvar. Mycket av larmen som kommer över oss hela tiden brukar jag ta med en nypa salt. Oftast gäller det ju om man äter det där farliga i så sjuka mängder att det inte ens är möjligt, eller att man friterar den där plastgrejen och äter den.

Dock har jag nu med larmet och farliga ämnen i plasten som nappflaskor görs av gjort en enkel sak. Vi beställde helt enkelt en glasflaska och nu när jag vet att det finns så ångrar jag att jag inte gjorde det från början.

Nu visste jag såklart att det fanns glasflaskor. Dock har vi från början använt en flaska av modellen som kallas wideneck. Nappen ger extra läppstöd och ska på så vis vara mer lik att äta från bröstet, eller vad det var. Vi har fortsatt med sådan flaska, vår var från mam, även efter A slutade amma.

Detta gjorde det tydligen mycket svårare att hitta en glasflaska. Till slut hittade vi att Nuk gjorde glasflaskor fmed wideneck. Vi hittade den på en webshop som heter Little Kids Corner ( jag kan ju inte göra länkar från appen så ni får söka själva). Supersnabb leverans och ett personligt underskrivet kort när paketet kom :). Jag sparade sidan och tänker försöka handla där nästa gång vi kommer på att vi ska ha nåt.

Nu får det räcka

Nu känner jag verkligen att det får vara nog. Jag orkar verkligen inte vara hemma längre, jag orkar inte kliva upp med A vareviga morgon, aldrig få sova ut, aldrig få mer än en snabbdusch för mig själv. Jag känner att jag verkligen skulle behöva lite tid för mig själv. Bara få andas. Ligga och stirra i sängen på morgonen, bara upp i taket utan att behöva flyga upp för att en liten fröken står och sliter i rinden och vill ner till korv, sko, boll eller vad det nu är hon säger just  då.

Vart skickar man semesteransökan?

Självklart ÄLSKAR jag att få vara hemma med min älskade dotter, missförstå mig inte. Men jag känner bara att jag vill att livet ska gå vidare nu, till nästa steg liksom.

Alla som läser kanske inte vet varför jag är hemma ännu. D är sjukskriven för hjärtmuskelinflammation så han är också hemma men jag beordrar honom att ta det lugnare än han kanske behöver för nu måste han bli frisk!

Suck, dags att lägga sig igen för att stiga upp runt sex imorgon igen.

April schmapril

Nu när jag lägger mig är det minus (-) 6 grader. Burr är det enda jag kan säga. Det ligger snö kvar på backen och den där storslagna planen om att få plocka undan vinterkläder och låta vårjackor och dylikt få bättre plats, kanske till och med en vädring, får skjutas på ett par veckor.

Till helgen är det påsk också. Förra året vid påsk var det 20 grader varmt i skuggan. Vi låg ute och solade i bikini och A låg naken i ett sånt där solskyddstält. I år känns det som att vi hade haft lite mer behållning av sånt väder men, men.

På påsken för fem år sedan var jag på fest hemma hos en kille som jag träffat nån gång med min kompis S. Vi gick ut på kvällen och dagen efter skickade jag ett sms för att tacka för en trevlig kväll. Efter många, många.... många turer så ligger jag nu här i vår gemensamma säng med vår dotter bredvid mig.

Ni är inte många som känner till hur det låg till under en lång tid där i mitt liv men ni som vet är dom bästa som finns!

Fem år sedan... Ja jag säger då det, vilken resa.

Hemma igen

I fredags fick vi besked om att D ska vara sjukskriven igen. Jag blir hemma den här veckan i alla fall, sen nästa tisdag kan vi säkert vara i Vannsätter eller nåt så att jag kan fara in och jobba då, men vi får väl se.

Idag ska vi gå ner till Forellen, jag och A. Det ska bli roligt att se henne träffa lite andra barn nu när det var så längesedan sist. Hon trivs så himla bra på öppna förskolan och man märker att hon tycker det blir tråkigt numer med bara mamma och pappa att "leka med".

I fredags var det ju BVC-besök. 11250 (typ) och 81 cm lång. 6 cm på 4 månader är väl inte illa pinkat som man säger. Ho n är ingen jättetjej direkt men inte liten heller, hon är förstås helt perfekt :). Sköterskan sa även att hon var långt fram i sin språkliga utveckling, fast det får man alltid en känsla av att dom säger nåt liknande till alla föräldrar.

Vi (det var ju bara D som var där) fick som vanligt även beröm för hur vi pratar med henne. Att vi pratar med henne som till en vuxen, som till en människa vill ju jag tillägga där då. Plus att vi pratar med henne hela tiden, bekräftar det hon säger och gör med det VI säger och gör. Detta är inget jag funderar över utan bara något jag och D gjort ända sedan hon var pyttespädis.

Idag blev det lite extra tidig morgon då hon inte vaknade nåt under natten så dagen blir extra lång. Hade lite funderingar på att åka till Hemlingby istället för dom öppnar tidigare men jag ville inte ta bilen utan låta henne sova i vagnen på vägen hem, och antagligen på vägen dit nu när hon vaknade kl 6.

Helpigg

Det verkar som att lilla fröken repat sig efter veckans tre dagar av feber. Åtminstone om man ser lek- och matmässigt. Hon sitter just nu och vräker i sig av pastagratängen som jag gjorde häromdagen, mumsmums sitter hon bara. Broccolin hoppar ut ur munne direkt men pasta och kassler (eller kouw som hon själv säger) är gött.

Häromdagen fixade hon alldeles egen rätt med vatten, bröd och post its. Gott tyckte hon, inte så himla nyttigt tyckte mamman och var elak nog och tömde bort det.

Som så mycket annat just nu så bemöttes det med stoooort missnöje och galet klagande. Igår när vi var på Jula fick vi fårt första "slänga-sig-på-golvet-utbrott" när jag lyfte in henne i butiken så att hon inte skulle springa omkring ute på parkeringen i snöstormen, både farligt och otrevligt liksom.

Varje gång man ska lyfta upp henne utan att hon själv verkligen bett om det, tex om hon gjort nummer två och man ska byta eller nåt, så blir hon helt tokig och kastar sig bakåt med ett avgrundsvrål. Visst är det bra att hon vet vad hon vill men ute bland folk blir det nästan lite skämmigt och man ser att hon får några medlidsamma blickar av både barn och vuxna.  Stackars barn tänker dom, som aldrig får röra sig fritt :P