Usch allt går så fort med lilla fröken att jag blir smått panikslagen. Stod och tittade på bilder på kylen när jag borstade tänderna och blev plötsligt lite tjock i halsen. Min lilla skrutta som var helt hjälplös kan plötsligt sitta själv, stå upp, skratta hjärtligt och har en vilja av stål vad vi sett hittills.
Och jag vet ju att utvecklingen aldrig slutar nån gång. Suck, jag försöker verkligen njuta av nuet men det är ju så himla svårt när man är mitt uppi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar