Ett spännande år som gått!

För ett år sedan ungefär den här tiden, runt fem på eftermiddagen, så satt jag antagligen i ett litet opersonligt kök min emot min älskade sambo. Framför mig stod en bricka med metallock över diverse tallrikar och framför D stod en plastburk med köttbullar och mos som han hittat för halva priset på Konsum. Bredvid bordet låg ett litet knytte och sov i en plastlåda.

Vi var bara så lyckliga. Vi såg fram emot att se ut över Gävle och få njuta av fyrverkerier från hela stan. Hela familjen. Vi var tre stycken trötta personer som tittade ut vid tolvslaget. En som hade levt strax över ett dygn.

Efter den natten har det gått i ett kör. Igår hade det plötsligt gått ett år sedan jag väckte D med "nu tror jag att nåt är på gång" klockan halv fyra.

Att ha kalas var något som fröken tog med ro. Men för oss, som fortfarande känner oss som nyblivna föräldrar är det otroligt stort. Samtidigt som vi känner oss rutinerade med alla händelser och allt vi gjort under året. Men varje dag vaknar en tjej som bearbetat det hon lärt sig under gårdagen. Vi slutar aldrig att förvånas.

Min plan är att skriva en ett-årskrönika om mitt liv som bebisförälder. Vi får se hur det blir med den saken

Kram och ett gott nytt år på er alla!!!

Granatäpplen- familjens nya favorit

Nu kan man köpa sig lite granatäpplen tycker jag. Jag är inte så van köpare av denna frukt men tyckte att dom iaf var billigare nu än förut när jag tittat så jag köpte igår och det uppskattades av oss allihopa. Lilla fröken fullkomligt älskade de små kärnorna.

Tidigare gånger jag ätit har jag skurit den mitt itu och sen stått och svurit när det sprutat saft överallt. Min vana trogen googlade jag såklart och hittade en superbra instruktion.

Skär ett kryss över frukten, lagom djupt för att det ska gå igenom skalet, cirka 2-3 mm. Sedan bryter man helt sonika upp frukten och petar ur kärnorna lite försiktigt. Superlätt! Men se upp för att spräcka en kärna då hamnar det juice ÖVERALLT!

Favoritjulklappar

Finn ett fel på denna bild. Fina julklänningen störs kanske (för oss vuxna) litegrann av de knallrosa crocsen med enhörningar på. Men för Astrid är de det finaste hon någonsin sett. Dock är storleken något stor så de åker av ganska lätt men det spelar ingen roll, dom ska vara på hela hela tiden.

Tvåa på listan står faktiskt klappen från oss. Den  luftfylllda elefanten är sååååå rolig, men än så länge lite farlig så det gäller att man är med.

Vila gott älskade farmor

Igår var vi ner till Uppsala hela familjen för att säga ett sista hejdå till världens gulligaste farmor Maggan. Begravning var fin och efteråt var jag helt slut som man som vanligt är efter en sån känslomässig tömning som det är.

Att ha D och Astrid med mig var riktigt skönt och lilla fröken var så tyst och duktig hela tiden.

Idag har vi myst i Vannsätter och firat den där julafton. Det har varit roligt och mysigt och jag är sååå nöjd med alla mina julklappar. Allra mest nöjd är jag över min nya dator som genom en knapptryckning blir en surfplatta. Givetvis är det den jag bloggar ifrån nu. Förutom den fick jag bara bra julklappar, nya slalomstrumpor, en slant, ett jättefint halsband.. ja nåt sånt. När man är förälder har man ju även turen att få öppna sitt barns paket förstås. Där hade vi en pulka, en pratande nalle, en sjukt rolig traktor som åker av sig själv, en mössa, strumpor med pengar, pyjamasar, pussel, ja en jättehög med klappar helt enkelt.

Och det slutar ju inte där för imorgon ska vi fira med mamma, Emma och Rickard sen på onsdag kommer pappa Stefan och Ulla. Sko
j och mys och dagarna tre, lite utspritt men ändå.

Nu ska jag läggas huvudet på kudden och hoppas på lite sömn.

Nu blev det sådär igen

Ett långt uppehåll då det hänt massor och så kommer knappt något av det komma med i ett blogginlägg. Det är så konstigt för det händer hela tiden, varje dag, flera saker som jag vill få ner här men så staplas det på varandra, så börjar jag glömma bort saker och det är då som jag börjar skjuta på att skriva överhuvudtaget. Jag kan ju skriva på telefonen men de två halvtimmar per dag som fröken sover är det alltid tusen och åter tusen saker som ska fixas, donas, göras och kommas ihåg, så då skjuts bloggeriet åt sidan.

Om tre dagar är det dags för Astrids första julafton. Julklappar är införskaffade och alla släktingar har frågat vad vi önskar oss. Det blir väl så något år framöver nu innan fröken förstår själv att hon kan önska sig saker. Det är svårt att komma på. Speciellt när det är många som frågar samt att det är ju födelsedagsfirande veckan efter.

Att slå in paket tillsammans var lättare sagt än gjort, precis som jag misstänkte.

Det är åtminstone lite vinter ute nu. Snö har det kommit och idag är det faktiskt 6 minusgrader. Dock ser det än så länge inte helt lovande ut då man "lovar" varmgrader framöver, så även på självaste aftonen. Men man kan ju alltid hålla tummarna för en sån här dag.

I söndags var vi till Furuvik för lite julmarknad. Det var mest bara mörkt, blött och kallt men vi höll ut ett par timmar även om mysfaktorn i stort sett uteblev. Astrid åkte lite karusell och var alldeles hänförd av alla ljus, hästar och gubbar på den så vi tog en vända till. Det är gratis så det är bara att kliva på :).

I måndags var det babyträff vilket var hur trevligt som helst som vanligt. Man märker att Astrid trivs med människor omkring sig. Vi längtar tills öppna förskolan öppnar igen så vi har våra stående lekträffar, speciellt nu när bästis Leia har börjat på dagis och hennes mamma börjat jobba. Sen i tisdags (igår) gick vi ner på stan och hängde litegrann. Man märker att den senaste fasen är över nu tycker jag. Massor av nya saker har hon lärt sig och hon är inte alls lika sur och grinig längre, även om det fortfarande är enbart mamma som gäller igen, men det hänger nog mer ihop med förkylningen.

På väg in efter stadsbesök.

Åh men det skönaste av allt i helgen höll jag på att glömma. JAg och D var på julbord. Det blev inte alls sent men det var så himla mysigt och skönt att bara vara vuxna, prata med andra vuxna om vuxna saker. Jag var så fylld av ny energi så att jag under söndagen och måndagen var en bättre mamma än jag varit på mycket mycket länge.

Här hemma har inget hänt. Vi hade så mycket planer men med D:s onda mage så har det inte blivit nånting förutom det allra vardagligaste, och knappt det. Vi skulle fixa Astrids lekrum men det har blivit skjutet på framtiden. Får se vart vi ska göra av alla julklappar utan att pappas nerver ska explodera.

Älskade farmor

Min farmor, nyss fyllda 90, är en sån där människa som bara funnits där. Hela mitt liv har hon funnits där för mig och aldrig någonsin under dessa 30 år har det slagit mig att hon oundvikligen inte kommer finnas där i mitt liv för alltid.

Förrän häromdagen när hon under ett av sina roliga gympapass drabbas av dubbelsidig hjärninfarkt och inte ville vakna igen.

Jag for ner till uppsala för att träffa henne. Få hålla handen som lett mig så många gånger. Få smeka den alltid så mjuka och lena kinden, väl behandlad av väldoftande krämer ur fina burkar som jag än idag minns hur jag tyckte såg så lyxiga ut när jag var liten.

När jag var där var hon lugn, till ro. Det var skönt och även om det kändes fel att ta farväl när hon låg där och andades och med väl synlig puls i halsgropen  kände jag när jag åkte hem en tomhet men även en tacksamhet att jag blev kontaktad. Jag har inte sett det som en självklarhet att det skulle göras.

Förutom sorg och saknad känner jag nu ilska. Ilska och en otroligt stor tomhet. Ilskan är riktad mot mig själv av den anledning att jag är lat och en världsmästare på att skjuta saker framför mig. Jac ringer imorgon, vi bestämmer imorgon när vi ska åka och hälsa på, kanske det blir nästa månad. Fan! Det blir ju aldrig nästa månad, eller nästa. Plötsligt har det gått ett år. Eller plötsligt händer något sånt här. Det går aldrig att spola tillbaka.

Sjuklighuset

Tre dagar har febern hållt i sig nu. Man märker väl att den pendlar upp och ner på frökens ork och humör. Att hon är sjuk är jobbigt för oss alla för även om hon haft mammiga perioder förr så är det helt galet nu. Hon ska enbart vara hos mig och blir uppriktigt ledsen om jag lämnar henne. Men D är envis och lägger henne och försöker underhålla henne ibland så att jag får andas lite.

När jag inte är i närheten går det naturligtvis bra så det är ju som det ska vara antar jag. Igår var dom ensamma halva dagen då jag hälsade på min älskade farmor på sjukhuset i Uppsala. Det var väldigt jobbigt och inget jag vill skriva om här just nu.

Imorgon är det dags för Leias ett-årskalajz! Hurrahurra. Usch vad stora dom blir. Här hemma promeneras det lika mycket som det kryps plus att hon helt sonika började resa sig upp själv en kväll. Det som är så underbart är att hon fortfarande ser lika stolt ut när hon går som i början. Det uppmuntrar vi såklart och försöker ge henne beröm för det hon gör så ofta vi hinner med.

Att säga tack

Den senaste veckan har gjort att jag nära nog promenerar på knäskålarna nu. D är inte helt hundra vilket gjort att jag packat, packat upp, städat, lagat mat, skött sötnöt, sovit som skit med en förkyld liten tös samt med oro inför en lång och jobbig resa.

Stackars D orkar inte mycket annat än att titta på och försöka roa Astrid så gott det går.

Trots detta kunde vi både lämna lägenheten i Tyskland i bra skick samt att vi faktiskt har jul här hemma nu. Allt detta tack vare världens bästa farmor och farfar/svärmor och svärfar. Dessa tu som jag aldrig behöver be om hjälp utan den bara dyker upp och finns där.

Vi bad om lite barnvakt i helgen. På köpet fick vi fönstren putsade. Ja ni fattar.

Det jag vill säga är att jag är för det första sjukt dålig på att be om hjälp, det vet jag och får lida av det under vissa perioder. Men jag är även dålig på att säga tack och är ofta rädd för att det ska uppfattas som att jag tar hjälp för givet. Det gör jag inte!

Så tack säger jag nu! Tack för all hjälp under de gånger jag verkligen behövt den!

Hemma med halmen

Att komma in hemma efter att ha varit borta i sex veckor var det skönaste jag varit med om på länge. Det var inte mycket här hemma som vi inte hade längtat efter. Den unkna lukten av oanvänt boende gör sig påmind hela tiden men bara vi får undan all packning så att det blir plats för lite städning och byte av sängkläder så blir det som hemma igen.

Resan gick hur bra som helst och magkatarren och sömnlösheten som plågat mig senaste veckan var i stort sett obefogad. När vi var förutseende och förberedda så sov och Astrid som hon skulle och däremellan satt vi och lekte och busade i baksätet.

Vi försökte stanna på ställen där vi visste att det skulle finnas lita att gå omkring och titta på och gärna leka med, tex mcdonalds och IKEA varav det senaste var det bästa enligt fröken skulle jag tro.

När vi kom hem fanns det väldigt mycket att peka på och berätta om men idag verkade det som att vi aldrig varit borta. Nu ska vi alla tre få till lite nya rutiner så att allt ska funka till det bästa för lilla fröken.

Slutet närmar sig

Den ursprungliga planen var ju att åka den större delen av vägen mot Kiel och sova en natt i Hamburg och sen fortsätta den sista lilla biten imorgon. Sedan ta hela biten i Sverige på torsdag.

Så blev det visst inte. Astrid var så himla duktig och tyckte det var mysigt och roligt att åka bil helt plötsligt så vi drog hela vägen på en gång. Så nu har vi hela dagen på oss att ta det lugnt hela vägen hem imorgon.

Hem!

Nedräkning

Men nu är det inte många dagar kvar i det som jag de senaste dagarna börjat kalla för den gudsförgätna hålan. Inte för att det egentligen är något fel på själva Schmalkalden. Men så mycket som jag längtar hem nu ska det mycket det till för att jag inte totalt ska vantrivas.

Det något kommer förhoppningsvis ikväll när svärmor och svärfar besöker oss. Det ska bli riktigt roligt att få lite besök här, de sista dagarna kommer gå så mycket fortare då tror jag. Att få visa, den trots allt vackra, byn för två par nya ögon blir mysigt. Det är dessutom julmarknad här på söndag och på lördagen åker vi till storstan igen för kanske lite shopping samt även julmarknad. Jag hoppas även på ett IKEA-besök :)

Idag och igår var det morgon klockan halv sex. Inget jag är ett jättestort fan av direkt. Idag testar jag en ny sovmetod eller vad man ska säga.  Jag flyttar sovningen en timme och hoppas att hon på så vis ska kunna somna bättre på kvällen, sova lugnare och eventuellt få in fler timmar än 9,5 på natten. Vi får väl se.

Hösttråk

Idag har vi bara slappat inne och det ser inte ut som att det kommer bli någon ändring på det. Ute är grått, rått och regnet spöar till och från. Borta verkar dom soliga dagarna som vi haft tur att ha vara.

Igår gjorde vi en heldag i regionens huvudstad Erfurt. Det var en mysig stad med riktigt mycket bra affärer. Vi strosade runt litegrann, kollade in i domkyrkan, gick på en skojig bro som egentligen var hus med affärer som var byggda över bron. På onsdag börjar en jättestor julmarknad så man höll som bäst på att bygga upp hela det området.

Vi var där med två av Davids kollegor med fruar och barn. Det var riktigt roligt och det blev en lyckad dag. På kvällen blev vi bjudna på mat på Waldcasino, en restaurang som låg högt ovanför Erfurt med en antagligen helgrym utsikt de dagar då det inte är heldimma.

Det som nästan var trevligast med besöket var att vi hittade ett IKEA. Synd bara att vi inte visste tidigare att vi hade så nära till hem till Sverige :).

Lite morgonTV med Meckar-Micke

Julönskningar

Många frågar vad man önskar sig, och vad Astrid önskar sig. Hur ska jag veta :) Det är svårt att komma på bara så där liksom :)

Jag har ju redan lagt upp lite tips åt Astrid.

Själv vill jag ha en sån här fin tavla. Jag tyckte verkligen den var supercool. För övrigt önskar jag mig skojiga tillbehör till min fina köksassistent, Kitchenaid.

--------------------------

Det är så roligt att få skojiga nyheter hemifrån. Tex att en av Astrids bästisar pinnar på som attan där hemma. Vi är ju vana att träffas flera gånger i veckan och ofta tycker man att det skett utveckling bara man inte sett varandra på ett par dagar. Nu kommer det helt plötsligt att ha gått över 6 veckor :S Det är ju helt andra barn vi har nu än när vi åkte nästan.

Supertråkigt att vi missar avslutningen på ÖF :(

Dessutom har dagen som jag fruktat varit här i veckan som var. Dagen då vi bestämde när jag tyvärr måste ta mig tillbaka till jobbet igen och David får hänga hela dagarna med älsklingen våran. 1 mars är domen :(

Informationsflöde

I mitt tidigare liv (det gamla tråkiga barnfria) så älskade jag att nörda. Läste om allt på internet och tog på reda på minsta detalj om småsaker för att det liksom var roligt att läsa och lära samt bilda sig en egen uppfattning.

Detta gör jag naturligtvis även nu. Men med den skillnaden att den där egna uppfattningen är mycket svårare att fatta. Man läser hundratals ingångsvinklar om massor av saker och att bilda sig en egen bild av hur man vill göra, tycka och tänka är svårt för man är så osäker. Tänk om man gör fel och det blir något som man (vi och Astrid) får dras med under hela hennes uppväxt. Suck... 

Det enda jag vet är att jag egentligen VET att jag inte kan göra något fel som skulle åstadkomma någon större skada men man vill ju så mycket. Man vill att allt ska vara perfekt, Astrid ska må bra och vara lycklig, alltid.

Nu vaknade hon så som vanlligt blir inte inlägget som jag tänkt men det kanske blir nästa gång :)

Trist väder

Idag är tredje dagen som det är dåligt väder när vi är här. Det är helt otroligt vilken höst det varit. Synd att jag känner att vi slösat bort den litegrann här. Det finns inte så mycket för oss att göra ute här vilket gör att vi tar en kort promenad till butiken sen går vi hem igen. Det finns liksom ingen lekpark eller annat roligt att titta på för lilla fröken. Att bara sitta i vagnen är uteslutet och slutar alltid i tandagnisslan.

-----------------------------------------

Nu är det bara två veckor kvar så är vi i stort sett hemma. I alla fall så är vi på väg hem genom Sverige. Vi längtar hem allihopa skulle jag. Fast trots det så kommer det kännas konstigt att komma hem. Nu har vi ju skapat oss en vardag under de förutsättningar vi har här och Astrid har lärt sig en massa saker med grejerna som finns här. Klättra upp i fotöljen, krypjagas runt den samma, ja lite såna saker. Samt att vi kommer sakna heltäckningsmattan i vardagsrummet grymt mycket!

Nåja, det ska bli kul att se om hon går själv när vi kommer hem eller om hon låter de få stegen hon tar nu smälta i ett par veckor till.

Jaha då går hon då

I söndags, även känt dom fars dag, så bästemde sig Astrid att snart får det vara nog med att slita så hemskt på knäna. Så hon tog helt sonika och släppte soffbordet och tog tre helt rena steg mot mig där jag satt och kastade en boll.

Sen var det kört :) Nu vägrar hon sitta och leka längre. Hon ska fortfarande hålla en i handen när hon går men kan ibland glömma bort sig och vända sig bort och ta något steg mot något.

Jag hann aldrig skriva inlägget om att hon nu var så duktig på att gå och hålla i en hand, snart släpper hon nog. Det kom liksom innan.

Den som vill se ett minibevis kan titta här. För er som är nyfikna och inte så ofta träffar lillskruttan så finns det lite andra blandade videosar där också.

Jag håller vad jag lovar

Igår var det så dags för den högkvalitativa turistningen. Vi packade in oss i bilen och for till världens största koskälla. Ja ni lästa rätt, världens största. Även om min besvikelse blev ganska stor när vi närmade oss den, för den var inte alls särskilt stor, men dock... världens största.

Kärlekslås

I lördags när vi gjorde en heldag på stan i Frankfurt gjorde vi en rolig sak för kärleken. Det finns en bro där som blivit ett ställe där man hänger kärlekslås. Jag visste inte alls att vi skulle göra det utan David sa att det var superbra utsikt över stan från bron så vi tog hissen upp och gick ut på bron. Men åååå var det den här bron sa jag, vi borde ju haft ett eget med oss.

Upp ur fickan fiskar David ett lås som han lasergraverat på jobbet <3

 Det var en superhärlig dag i en spännande och livlig stad. Vi käkade både lunch och middag ute, spanade i affärer, gick på marknad, stirrade på aktivister utanför europabanken, köpte heliumballong, firade japanska veckan, drack varmt äppelvin. Ja liksom allt sånt där som man gör under en heldag på stan :).

Rutiner.. ibland då

Förra veckan flöt allt på hur bra som helst. Sov 10 och 15, natt 19:45-07:00 (ungefär). Samt mat 07:30, 11, 16 och 19.

Den här veckan funkar ingenting. Hon vaknar tidigt och vill sova en lite stund till innan frukost, frukosten blir sen, lunchen blir sen. Hon vill inte sova på dagen men är så trött så hon inte vet vart hon ska ta vägen.

Fyra dagar av detta resulterade idag i total meltdown. Vid tre-tiden när vi kom hem från affären bara grät hon. Inte leka, inte mysa, inte MeckarMicke, inte äta och absolut inte sova. Det enda som fungerade var att sitta i mammas famn. Inte mysa i soffan eller sängen utan gåendes, liksom skumpandes, precis som när hon var en riktigt liten bebis.

Efter ett tag när jag började tappa känseln i armarna bet jag i det sura och bar henne tre trappor ner där selen låg i vagnen. Efter en stund i selen sov hon en stock. Riktigt mysigt att ha henne sovandes på bröstet, det var ett tag sen om man säger så.

Suckar åt mig själv

Idag på affären så cirkulerade det två mammor med barn som var bara snäppet yngre än Astrid. Jag tänkte att åh så perfekt, då ska jag fatta mod till mig och fråga dom om det finns någonstans dit man gå och låta bebisar leka.

Under tiden jag handlade stötte jag på dom lite titt som tätt, sådär som man gör i stor butik när man kryssar runt bland alla hyllor.

Varje gång tänkte jag att NU ska gå fram. Och varje gång gled liksom tillfället förbi.
Till slut stod jag där kassan och insåg än en gång hur töntig jag är som inte bara kan samla ihop tillräckligt med mod och ställa en super enkelt liten fråga.

Nåja... Kanske nästa gång.

"Hemma" igen

Idag drog vi vinstlotten på ett lite oväntat sätt. Här i Tyskland verkar exakt allt vara stängt på söndagar. Kanske inte i Berlin, vad vet jag. Men i Frankfurt var allt stängt idag insåg vi igår. Gissa min lycka när jag kollar på ikea.de och upptäcker att varuhuset i Frankfurt hade extra öppet idag mellan 13-19. Jag hade sett fram emot så länge att få åka dit och liksom vara lite svensk att jag blev helt överlycklig när jag insåg att en enda söndag har dom öppet och det var just idag :-D.

Resan hem gick ganska smärtfritt. Men man närker tydligt att två timmar är max att sitta i bilen för lilla fröken. Efter det är det hela underhållningsarsenalen som gäller tills man hittar någonstans att stanna.

Nu, nattdags.

Frankfurt AM

I helgen hänger hela familjen i Frankfurt Am Main. Riktigt skönt att bo på hotell och sova i sköna sängar (hoppas jag)

Resan hit gick bra även om vi ett tag på motorvägen var helt stupsäkra på att vi skulle få skjuta in bilen till en dieselpump men som tur var så dök det upp en mack strax innan helt tomt.

Jag och Astrid hänger lite på hotellrummet och väntar på att pappan ska komma hem. Han har haft någon jobbgrej, det är därför vi är här.

Vi började jag och tös med en promenad in mot vad jag gissade var centrum i jakt efter något enkelt och billigt att äta. I Schmalkalden kan man ju köpa grillad korv lite här och där. Men nu var vi tydligen i stan så vi letade efter närmaste gyllene bågar som tydligen var inne på centralstationen... dum idé... huge misstake. Alla var stressade och det var sååå mycket folk och alla stirrade som om dom aldrig sett en barnvagn på en tågstation förut.

Nåja, det blir nog ingen sen kväll ikväll hoppas jag, är redigt trött nu efter att ha klivit upp halv sex hela veckan :S. Lite idol på rummet och sen natta håller jag tummarna för.

By the way, på vägen hit åkte vi förbi världens största koskälla. Jag kan inte lova något men eventuellt kommer det bli ett stopp där en dag.

Julklappar

Ja och för oss blir det ju även födelsedag strax därefter. Många frågor vad Astrid önskar sig och det är jättesvårt att komma på. Vi ska ju liksom komma på nåt vi själv vill ge henne också :)

Men lite tips kan jag ju ge iaf. Ni som misstänker att risken finns att ni kommer köpa samma sak som någon annan får väl spara kvittot ;P Det som är roligt är att man även kan köpa sommarsaker. Icke att förglömma då är att fröken är 1,5 när dessa ska användas.

Några små exempel på skojiga saker, men alla leksaker som låter är roliga :):

Xylofon

Tamburin

Munspel

Rutschkana som kan bli vattenrutschbana

Bultbräda

Kullabyrint

Dragdjur som låter

Annars önskar sig lilla fröken kläder av olika slag, byxor, tröjor, klänningar, underställ ja sånt där vanligt och supergulligt :) Storlek bör vara 80-86. 80 Om butiken har normala-stora storlekar och 86 om butiken har små storlekar (som ex HM).

Kylan är här

Nu är det gott om frost och minusgrader varje morgon. Har ni det så kallt hemma i Sverige också? Vi befinner oss på drygt 300 meters höjd till skilnad mot gävles typ 10 meter.

Mac fuckin Gyver

Idag skulle David inviga skidsäsongen genom att åka till Oberhof Skihalle och ta sig ett par kilometer på laggarna.

Jag och Astrid (eller antagligen enbart jag) såg det som en chans att ta en redig promenad på de asfalterade slingor där dom annars åker rullskidor.

Sagt och gjort så gick vi iväg. Att läggas till historien finns också det faktum att det i natt blev vintertid så Astrid var osannolikt trött med egentligen en timme tills jag skulle vilja att hon somnade. Detta resulterade i vilda protester och tandagnisslan som ekade i hela Oberhof.

Efter 1,5 km av detta så gav jag upp, granskade innehållet i vagnen och snörde mig en höftbärarsele av filten och regnbyxorna. Först använde jag bara filten men det gick inte att få knuten att hålla, den bara gled. Därav idén med regnbyxorna. Då blev den väldigt mycket stabilare då hon liksom satt med rumpan i grenen på byxorna och så hade jag benen runt mig om man säger så. Filten blev ett stöd runt ryggen.

Skaplig supermorsa man kände sig som :)

Dock var inte detta det enda äventyret utan jag visste inte heller exakt vilken färg på slinga jag skulle välja men insåg efter 3,5 km att jag borde vända vilket var en väldigt tur för jag var antagligen inne på 17 km slingan. På väg tillbaka insåg jag varför jag knappt kunde andas alls och axlar, rygg och ben kändes som stenklumpar. God damn vad uppför jag hade gått. Gick desto snabbare och enklare på vägen tillbaka då. Som tur var så däckade Astrid efter ca 2 km i fina selen så kunde jag lägga ner henne i vagnen.

Besök hos pappan

Idag var vi bjudna till Sandvik för att få en rundtur och se vad dom, inklusive pappan, gör för något.

Det var faktiskt riktigt intressant och väldigt rent och fint,  inte riktigt som de industrier som jag minns när jag var liten och hälsade på MIN pappa. Astrid höll på att vrida både nacke och pekfinger ur led i sin iver att se och peka på allt, samt kommentera allting såklart :)

Idag blir det sedvanligt fredagsmys. Efter förra fredagens falierande gällande idoltittning så har vi nu fixat det med hjälpa av bästa lillasyster. TACK än en gång för TV i Tyskland :)

Förmiddagspaus

Lilla fröken sover en liten stund, jag räknar med att hon ropar på mig ganska snart.

Att vara hemma hela dagarna med henne är faktiskt riktigt mysigt. Faktiskt tror jag att det än så länge varit mer utvecklande för henne att vara det än när vi är hemma och flänger och far. Nu har jag 100% tid för bara henne. Vi går omkring, rullar boll, lagar mat, pratar, dansar , busar och skrattar.

Igår började hon gå när man håller i bara en hand. På förmiddagen fick jag "lura" henne genom att hålla handen en bit bort men när David kom så gick hon helt av sig själv och höll i ena handen bara.

Dessutom traskar hon runt TV-bordet. Det gulligaste hon gör nu är att dansa. Alltså hon dansar när hon står om det blir musik på radion. Gungar den där lilla rumpan fram och tillbaka.

Idag ska vi på fabriksvisning på Davids jobb. Ska bli roligt att för en gångs skull se var han jobbar.

En hel vecka har gått

En vecka har vi varit här nu och det börjar klarna för mig vilket kärleksförhållande jag har till mina elektriska pryttlar. Saker jag saknar, utan inbördes ordning, är;

-Micron
-Diskmaskin
-Dammsugare
-Tvättmaskin
-Riktiga kuddar
-Gåstolen
-Köksbänk
-Frys
-Öppna förskolan

Som ni ser så är det övervägande hushållspryttlar, dessa saker som man inte ens reflekterar över att man har... förrän man är utan. Det där med kuddarna är det som påverkar våra nätter väldigt mycket. Kuddarna här är inte av normal storlek utan är stora som såna där kuddar från IKEA som man har i soffan, eller på golvet för att få fler sittplatser. Kuddarna är fyllda med mindre dun än min normalstora kudde är hemma... Ni kan ju gissa hur lätt det är att gör något normalt av den.

Dock är det jag saknar allra, allra mest mina vänner som jag är van att ha nära. Längtar efter er!!

Det jag kommer sakna när jag kommer hem är:

-Stor garderob
-Billig mat
-Tjusig utsikt från köks- och vardagsrumsfönstret.
-Alla backar som kommer ge mig "buns of steel" :)

Och tro det eller ej så kommer jag saknar heltäckningsmattan. Det är så mysigt att sitta och leka och busa på den. Astrid har gott om plats att krypa omkring utan att bli kall som hon annars blir på golvet liksom.

Måndagmorgon

Att stoppa saker på huvudet som värsta modisten är en stor favorit just nu. Man måste även titta på henne och säga "Åååå meeeen vad tjusig". Gör man inte det så tittar hon uppfordrande och säger Oooooo!

Idag är det första måndagen utan öppna förskolan och alla kompisar. Observera att detta naturligtvis är jobbigt enbart för mamman. Även om alla rutiner flyter mycket bättre när vi har våra kompisar att leka med.

Idag blir det åtminstone en promenad i det tokigt fina höstvädret. När David åkte imorse var det 4 minusgrader, burr, men krispigt och höstigt.

Slut på energi

Idag har vi haft en riktigt turistig dag. Vi var ute och promenerade i nästan fyra timmar. Vi var alla tre helt slut när vi kom hem, ont i benen och tomma magar allihopa. Solen har lyst från en tokblå himmel hela dagen men snålblåsten har gjort det kallt ändå, som tur var hade vi klätt både oss själva och Astrid riktigt ordentligt.

Det enda jag saknar hittills är diskmaskin. Plus lite småsaker som en vass kniv och en potatisskalare, dessa är ju lite lättare att fixa än den första :)

Nu på kvällen, och även igår, har man märkt hur jobbigt det är för lilla tösen med allt det här nya. Hon har så otroligt svårt att komma till ro när det är dags att sova för natten. Hon ligger och gör alla möjliga trix för att slippa somna. Idag tog hon tag i foten och nöp i en tå i taget om och om igen, allt för att inte behöva sova. Hon snurrar runt runt bara. Men hon somnade till slut och har sovit bättre ikväll än igår i alla fall.

Imorgon är ALLT stängt här så då tänkte vi åka till skogen och kolla. Türinger Wald ska tydligen vara något stort och speciellt så det ska bli mysigt. Vi hade gärna tagit med oss matsäck men vi upptäckte i grevens tid att alla butiker är stängda imorgon så vi var tvungen att promenera till Kaufland och panikhandla lite lunch och middag tills imorgon och hade inte en tanke på matsäck tyvärr.

Nu är det snart sovdags. Bye.

Här kan det faktiskt bli en vardag

En dag har vi spenderat här på vår hemort. Allt känns toppen och liksom helt normalt. Förmiddagen spenderade jag och Astrid lugnt här hemma när David var på jobbet. Sen blev vi hämtade så åkte vi och skaffade tyska mobiltelefonkort så att vi ska kunna ringa varandra samt surfa såklart.

Vi åkte hem och lämnade bilen och tog en promenad till Kaufland. I stort sett ett superduperstort Lidl :). Vi handlade lite grejer, bland annat barnmat och middag till oss. Det finns väldigt mycket spännande saker här. Anna Skipper skulle explodera av alla färgämnen och glutamater.

Sedan tog vi oss en promenad hem genom centrum.

Rådhustorget och kyrkan

Türingen Rostbratwurst vid rådhustorget

Här bor vi. Det översta vänstra fönstret och den vänstra takkupan är våra.

David fick en liten present på jobbet idag. Har inte tid att blogga mer nu, Hej!

På plats

I ett och ett halvt dygn har vi varit på resande fot och äntligen sitter vi i soffan med ett glas vin i handen och tyska hur gör djur på TV.

Att sova på båten var något av det bästa man kunde göra. Vi stannade aldrig på vår resa och var ändå skönt utsövda när resan fortsatte på andra sidan vattnet. Men att göra 9 timmar bil 9 timmar båt och 9 timmar bil till, känns i både kroppen och knoppen kan jag säga.

De sista tio milen var riktigt jobbiga för oss alla tre. Astrid hade tröttnat rejält och satt bara och gnällde hela tiden. Jag och David var rejält trötta och började bli riktigt hungriga också. Plus att vi visste att det skulle dröja innan vi kunde slå oss ner och stoppa i oss nåt.

Men nu är vi iaf äntligen här. Jag hann inte se så mycket av Schmalkalden idag men det jag såg var jättefint och intressant. Med av den varan blir det imorgon. Jag hoppas på finväder så att det kan bli promenad.

På väg

Tidigt imorse ringde klockan och det var dags för avresa. Vi räknade med många extratimmar vilket var jätteskönt. Vi gjorde ett par kortare stopp och ett längre på IKEA i Örebro för mat och lite bus i lekhörnan.

Middag blev på donken i Partille. Även här busade vi lite innan vi tog den sista biten.

När vi kom till färjan fick vi köra ombord direkt vilket var super. Vi gick direkt till lekhörnan och hängde där en stund. En liten Matilda som var strax över året blev en perfekt lelpartner och dom jagade varandra tills det var läggdags.

Nu har vi bäddat ner oss och ska somna till havets gungande och motorernas brummande.Tyvärr har jag upptäckt att bilder jag lägger upp när jag bloggar på telefonen blir ganska konstiga så får ni hålla till godo med knas tills jag får tillgång till dator och kan fixa till. (Tillfixat)

Sista dagen hemma på ett tag

Idag är det sista rycket för att få med det vi vill ha med samt ställa in hemmet på att vara tomt i 6 veckor ungefär.

Framför oss har vi två hela resdagar vilket jag iofs inte ser fram emot så jättemycket men jag försöker att bara se framför mig hur allt kommer flyta, Astrid kommer sova och leka i baksätet. Sova jättebra på färjan och sen en dag till i bil som kommer gå super.

Inatt fick jag för mig att jag skulle använda mig av en målbild så nu ser jag min målbild när jag håller på och packar och donar här hemma. Bilden jag valt är att vi sitter alla tre i soffan i lägenheten. Astrid äter välling och David har tänt ett gäng ljus och vi bara myser av att vara framme och inne.

Nu är det lekdags igen.

I söndags var vi Högbo och myste det i det underbara höstvädret.

Sömnproblem

Problemet är mitt och enbart mitt. I två nätter nu har Astrid sovit med bästa farmor. När min kropp helt plötsligt får sova så mycket som 7 timmar i sträck så är den tydligen nöjd. Någon sovmorgon är således inte aktuell vilket såklart känns väldigt snopet.

Men å andra sidan så är jag tydligen utsövd antar jag eftersom det verkligen inte går att somna om, därav problemet.

Det andra problemet är att den där förkylningen som alla pratar om besitter min kropp. Men inte heller det gör att jag får sova mer. Upp och hoppa tycker kroppen trots att huvet känns som att det sugs ner i kudden av en sån där magnet från bilskrotar.

Nu hör jag iaf att farmor och barnbarn är uppe så snart ska jag nog kliva upp och göra som kroppen säger.

Idag har vi barnvakt hela dagen för att kunna packa och göra i stort sett klart inför resan.

Skrattfest

Varje dag skrattar vi en massor tillsammans. Hon är en riktigt liten tokfröken som bara busar hela tiden. Hon hittar på lekar och tokigheter, härmas och bara skrattar åt allt hon gör och låter.

På öppna förskolan finns en brandbil med sirenljud. Idag hos Thealie såg hon en annan röd bil och började tjuta precis som brandbilen.

At gå omkring med vagn, eller vad som helst är det som är roligast nu. Med gåvagnen hemma får man vända och vönda om och om igen fram och tillbaka. Hon traskar stadigt på och småskrattar för sig själv.

Imorgon är det besök på jobbet igen.

Östermalmshäng

Igår åkte jag och Astrid med David och husbilen till vår kära huvudstad. Vi sov en natt hos frökens gudfar.

Pappan har sprungit ett lopp, tjurruset, idag men jag och Astrid blev hämtade av Sara.

Efter en lunch tog vi en promenad runt djurgården, förbi Rosendals trödgård och tillbaka igen.

Sara gick och la Vincent för snart en halvtimme sen så mina misstankar om att hon somnat är ganska stora. Vi får väl se om hon vill göra mig sällskap annars kryper jag ner i soffan och sover strax :-)

Nytt kapitel

Nästa vecka börjar ett litet nytt kapitel för oss. Det blir inget längre men en väldigt stor förändring.

Vi tar bilen ner till Tyskland. En ort som heter Schmalkalden, där ska vi uppehålla oss i sex veckor. Det ska bli riktigt spännande och intressant med lite miljöombyte.

Jag planerar att försöka få kontakt med någon mamma som har barn. Jag har hittat att det finnas något som kallas familiezenter, detta ska likna öppna förskolan som vi har. Även om det kanske blir lite jobbigt en stund för mig så måste ju lilla fröken få leka med andra barn även under den period som vi är borta.

Givetvis har jag planer på att intensifiera bloggandet när vi är borta så att ni inte missar något av vårt äventyr.

Nya upplevelser... typ

Förra veckan var en väldigt avvikande vecka i mitt annars ganska händelselösa mammaliv.

Tidigt på torsdagmorgon gick bussen till Karlstad som sagt med trevlig föreläsning och hur bra middag och rolig fest som helst på kvällen. Efter Blossoms föreläsning var det dags för en evighetslång bussresa innan jag äntligen fick pussa och krama mina älsklingar.

Astrid vart helt galen när jag kom och bara grät och grät först. Sen borrade hon huvudet i mitt bröst och bara myste. Hon myste och pekberättade om vart annat.

Under lördagen var det ganska hektiskt här hemma med förberedelser inför min halvöverraskningsfest. Jag drog ner på stan och hittade en killer-klänning som jag kände mig riktigt snygg och faktiskt vuxen i.

Edter lite smink och hårfix var jag redo för en mumsig middag, härliga presenter och grymt sällskap. Utgång blev det på Heartbreak med en del smärtsamma upptäckter. att tycka att det är alldeles för trångt och svettigt på nedervåningen och således vilja gå upp puttade verkligen bort mig från partypingla till hemmamorsa. Inte för att det gör nåt men visst känns det lite tråkigt att den bekymmerslösa tiden definitivt är försvunnen,

Till helgen åker vi ner till Stockholm. David för att springa, jag och Astrid för att hänga med Sara och Vince.

På väg hem igen

Att vara på regiondag med jobbet har jag nu lärt mig innebär inspiration, lust och nya ideer. Det trixiga är att komma ihåg det man tyckte var förnuftigt smart och intresant.

Igår föreläste en så kallad framgångscoach. Efter det var man fullproppad av bra tankar.

Han sade bland annat att man upplever världen utan man upplever sina tankar om världen. Att man med hjälp av tankar kan förändra en världsbild samt att de problem man inte tänker på inte finns. Han gav exempel på en man som hade ett jättejättestort skägg. En dag fick han frågan om han hade skägget över eller under täcket när han sov. Hans svar var att det hade han aldrig tänkt på, han bara sov. Den kvällen började han fundera över hur han verkligen brukar ha skägget. Och soc inte gott på väldigt länge.

Inte förrän han började tänka på det fanns det alltså något problem.

En annan sak han tog upp var att man kan tänka sig att man har en DVD-skiva i huvudet. Stoppar man i en skräckfilm så upplever mam världen därefter. Stoppar du däremot i en komedi blir synen, tankarna, på livet en helt annan.

Idag föreläste Blossom Tainton. Även hon hade mycket inspiration att ge. Tog tillvara på en andningsövning som jag ska göra till en vana att använda en gång om dagen.

Sitter på bussen hem nu och längtar som en tok efter min lilla familj och att få höras om deras äventyr nu när jag varit borta.

Att resa bort

Sitter på bussen på väg till ett happening med jobbet i soliga Karlstad. Att resa bort och sova borta för första gången känns mycket värre än jag trodde.

Som tur är åker vi annars hade nog risken varit ganska stor att jag hoppat av.

Jag vet att allt kommer gå jättebra hemma det är det att jag kommer sakna älskade lilla fröken så mycket att jag nästan mår lite illa.

Aj vad jag älskar mitt barn

Händelse vid frukosten:
Lilla fröken sträcker ut sin grötkladdiga hand så att jag ska få smaka. Jag pussar den lite och låtsas sen äta upp den i ett nafs varpå hon slänger sig bakåt i stolen i ett klingande gapskratt, för att i nästa sekund tvärt avbryta för lite dans när dom börjar spela musik på radion. <3

Såna små saker gör att hjärtat bara svämmar över och jag börjar skratta med tårade ögon. Hur kan nåt bli så perfekt?

Bebisbunt

Idag har vi varit på bebisdejt hos den yngsta i skaran. Det är ofattbart vad fort det går och vad stora alla har blivit. Nu är det inte en lugn stund och flera av de små tar sig fram för egen maskin och gör att man då och då får byta bebis och helt sonika hålla i en annan som håller på och reser sig upp eller rasar omkull i sin framfart.

Här hemma kryps det för fullt och utvecklingen går som vanligt i rasande fart. Mycket har fått stå tillbaka nu under den tid som krypningen har fallit på plats. Tal och sådan utveckling har gått tillbaka så som ofta händer när något stort kroppsligt är på gång.

--------------------

Det här med amning är ett ämne som är känsligt för många. Speciellt för dem som av olika anledningar inte kunnat eller velat amma. Jag kör på så länge det bara går och känner vissa dagar att jag mer eller mindre tvingar henne till bröstet. Att få i sig bröstmjölk med alla nyttigheter och antikroppar som det innebär vill jag ska vara en möjlighet ett tag till för Astrid.

Men det är svårt att hålla upp det nu när hon äter allt mer sällan på natten och det är svårt att få till på dagen då det inte funkar sittande utan vi måste ligga i sängen. Dessutom håller hon sig inte mätt på det utan det blir mer som en förrätt till lunch och middag tex.

Sent igår kväll ammade hon som vanligt men vaknade, efter bara en timme, mitt i natten och var helt hysterisk av hunger. En flaska välling senare sov hon lugnt till morgonen. Får se hur länge det funkar att amma så sällan som jag gör, jag behöver iaf inte fundera på hur jag ska sluta för det kommer nog ske helt automatiskt endera dagen.

Vardagslyx

Under frökens första sovstund känner jag nu att det är dags för vila och ro för mig. Värmde mig en kopp te och tog datorn till soffan. Det är jag med råge värd och det känns skönt att jag bestämde mig för att lämna allt som skrek åt mig när jag luffsade till soffan.

Resan hem i lördags gick hur bra som helst. Självklart var jag och David som två lik hela lördagen och även igår men Astrid sov jättebra på planet vilket var skönt.

När vi landat svängde vi in hos Mallan och Foppa för en redig frukost som vi längtat efter hela veckan. När vi åkte igen sov Astrid hela vägen nästan. Gullungen, hur trött som helst.

----------------------------------

Man märker att krypövningen tar på krafterna för hon har helt glömt bort mycket annat hon lärt sig. Det kommer såklart tillbaka för just nu är det bara krypa som gäller.

Hon har dessutom börjat bli riktigt blyg och väldigt mammig. Om jag går utan att hon märker något så går det utmärkt med bara pappa. Men så fort jag kommer hem igen så blir hon jättegnällig igen och ska bara vara med mig. Det är väl så det blir men vi får försöka se till att jag är borta lite mer så att hon kan vänja sig vid det.

9/9 - Inlagt på efterhand - Sista dagen

Inatt går resan hemåt igen. Allt har gått samt varit över förväntan. Det enda jag tycker har varit lite tråkigt är stränderna. Det är små små rimpor som är så kallade "free beaches" annars hör stranden till de olika fläskiga hotellen efter strandpromenaden. Således har det inte varit möjligt att bara lassa av sig sakerna och tagit en dopp. På de så kallade gratis stränderna står stolarna så packat att man knappt kommer ner till stranden samt att servitörerna från restaurangen som erbjuder den gratis stranden springer omkring och i stort sett tvingar en att handla.

I övrigt så är jag toppennöjd med vår vistelse. Hotellet var den största överraskningen. Riktigt fräscha rum med parkett och rent badrum med badkar. Eftersom vi hade Astrid med fick vi en extra alkov där står en extra säng. Där var det tänkt att babycrib skulle stå men eftersom Astrid sover mellan oss så fick vi istället ett extra rum att ställa vagnen och tomma väskor i. Hur perfekt som helst.

Klockan ett i natt ska vi checka ut och planet lyfter vid femtiden imorgon bitti :S. Det enda trevliga med det är väl att vi kommer hem i bra tid. Plus att jag hoppas att lilla fröken ska sova så mycket som bara är möjligt av resan, det återstår att se hur det går.

Slut på tjugo

Idag börjar en ny era i fröken Norbergs liv. En nytt decennium påbörjas och en ny ruta kommer behöva kryssas i på diverse undersökningar och liknande.

Själva dagen har firats med ett turkiskt hamam med allt vad det innebär. Det var helt underbart att komma ifrån i två hela timmar och bara njuta av att vara ensam. Eller ja, den stora håriga turken var ju med såklart. Peeling, skummassage, ansiktsmask och helkroppsmassage med ansiktet inkluderat. Skummassagen var det allra bäst och så otroligt njutbart.

Här i Turkiet går livet sin gilla gång. Våra dagar ser ganska likadana ut. Vaknar vid sju (tidigare än hemma givetvis). Frukosten öppnar åtta så då går vi ner och charmar alla. Sedan en tur upp till rummet för att packa lite väska och svalka oss. Sedan promenad med lunch och fruktstund för att mot eftermiddagen gå till hotellet igen för lite svalka. En sväng ner till poolen med bad, drink och lite vila. Efter det brukar vi hänga lite på rummet så att lilla fröken får svalka sig ordentligt igen innan kvällstur på stan för middag.

Det är så himla mysigt att ha Astrid med och hon är så duktig hela tiden och bara suger i sig intryck och saker att lära sig. Som att det inte räcker med alla nya intryck och 40-gradig värme så håller hon dessutom på att lära sig krypa.

Folket i Egypten är så otroligt barnkära så jag har aldrig hört på maken. Folk kommer gående och kan gå långa omvägar bara för att få titta ner i vagnen och smeka henne på kinden eller bara komma alldeles för nära i Astrids tycke. Hon gör oftast sitt bästa för att ignorera dem och ser ofta rakt igenom den stackare som pockar på uppmärksamhet. Pappa David är stolt över sin dotters ovilja mot svartmuskiga män.

Snart är det lördag

Nu längtar vi som galningar till lördag. Åtminstone till lördag eftermiddag då vi förhoppningsvis checkat in och är redo för en första upptäcktsfärd.

Idag har vi varit på babysim hela familjen. Det var mysigt men tiden går så fort. 30 minuter är ju ingenting. Jag kan tänka mig att mindre bebisar tycker det är jobbigt men jag är säker på att Astrid skulle kunna bada minst en timme till.

--------------------------------

Det där om att man ibland tror att man känner nån för att man tex sett dem på TV eller som i mitt fall , följer någons blogg, kan ibland försätta en förvirrad människa i en något pinsam situation.

Förra veckan var jag och Astrid på stan. Inne i en butik en bit bort såg jag en tjej som jag tyckte mig känna väldigt väl. Jag log mitt största mest igenkännande leende och vinkade stort. Det lite sneda förvirrade leende och den halvt höjda handen jag fick tillbaka gjorde att en blixt slog ner. Jag känner inte den här människan och hon vet inte ens vem jag är. Nåja, jag vände snabbt på klacken, inte mycket att göra .

Fulltecknad vecka

Den här veckan har vi lyckats boka varenda dag och det är riktigt skönt, Idag var vi ner till moster Emma och hälsade på henne, Rickard och huvudattraktionen katterna såklart. Hon är helt fascinerad och älskar att titta på dem. Det bästa är när de kommer nära så att hon nästan kan klappa. Dock blir hon lite överexalterad då och skriker till och viftar så att hon skrämmer slag på de stackars kissarna.

Imorgon tar vi tåget till Uppsala och hälsa på min farmor och Pontus med hela familjen. Det blir spännande att åka tåg en längre tid än vi gjort tidigare. Det är nog lika bra att ta med selen tror jag utifall hon får för sig att inte vilja sitta i vagnen mer sen när vi ska fara lite buss och så.

På onsdag är det babysim igen, så även torsdag, kanske iaf, om vi ska simma in lektionen som vi missar nästa vecka. Blir det inget sim på torsdag så blir det fika hos Johanna och Thealie. På fredag är det packning och städning för på lördag drar vi till Tuuuurkieeeet! Det ska bli så himla skönt. Och spännande. Och läskigt. Att åka med lilltösen ska bli en annorlunda resa och jag tror att allt kommer gå superbra.

Månadens kontroll

Idag har det varit en riktigt händelserik dag... Typ.

Vi började med ett besök på bvc. Den här kontrollen, åtta månader, innefattade lite tester. Bland annat testade sköterskan lite funktioner med en röd pinne. Ögonen följde efter som de skulle, handen greppade som den skulle och Astrids grundliga undersökning av pinnen var precis som den skulle.

Dagens mått var 8800 gram och 70 cm. 46,5 runt huvudet tror jag.

Det är konstigt när man är på sån där "kontroll". Man är ju så stolt hur mycket ens lilla bebis kan och vill skryta och visa allt. Dock håller inte liten tös med. Hon sitter gärna helt still rakt upp och ner på golvet tex. Inga krypmoves här inte.

Mot eftermiddagen så var det dags för vår första simstund. Vi tog bussen dit. Att åka buss är bland det skojigaste som finns. Tycker Astrid.

Att bada i en varm och skön pool tror jag hon tyckte riktigt mycket om. Det var lite svårt att läsa henne men hon njöt iaf och plaskae hejvilt lite då och då. Det var skoj att se benen paddla när man drog henne genom vattnet. Lilla rumpan flöt så gulligt och ögonen var fokuserade på den vita fina bollen med röda fjärliar på. Jag längtar till nästa vecka nu! Då blir vi hela familjen på badäventyr.

Kräftpremiär

Igår var det partaj hos familjen i björke. 6 vuxna och 3 barn gjorde garaget osäkert. Lilla fröken blev natten till igår snorig och var hängig under dagen men vi for ändå och det gick jättebra.

Det var väldigt längesen hon somnade i min famn men igår somnade hon när vi satt och mös i soffan. Även idag har hon sovit nere i soffan med oss, det har inte känts bra att lägga henne uppe när hon är så snorig.

Idag blir det soffhäng och hämtpizza. Jag var lite sugen imorse att dona lite ute på baksidan men det är så grått och trist så jag tror att jag skjuter det till en annan dag.

Sömn

Inatt slog helt plötsligt lilla fröken till och sov hela natten. Somnade runt halv tio och sov i sin egen säng till fem. Då gnällde hon lite så jag lyfte över henne i tron om att hon ville äta. Men icke sa nicke, hon somnade om som en liten stock på en gång och vaknade alldeles nyss.

Jag har ju förstås vaknat ett par gånger och undrat vad som är på gång men eftersom jag somnat om efter antagligen bara några sekunder sp känns det faktiskt som att även jag sovit riktigt bra. Jag har ju trots allt inte sovit längre än fyra timmar i sträck på snart åtta månader och det är inte många gånger det hänt.

Nu ska vi göra oss redo för en ny och ganska fullplanerad dag. Först ska vi ner på stan och fixa pass till lilla damen. Sen ska vi hälsa på den sista i raden av kollegor som fått barn. Till sist så får vi ikväll middagssällskap i form av en fd kollega till D och hans sambo.

Är hösten här?

De senaste nätterna har det varit runt 10 grader. Burr. Jag och Astrid har sovit med fönstret öppet ändå för det har varit så varmt i sovrummet när jag lagt mig. Vi ligger och kurar oss under mitt täcke vilket såklart är mysigt men jag tror inte jag sover så himla bra då om jag ska vara ärlig :). Idag har jag stängt fönstret så då räcker det med lilla filten för Astrid.

Idag har Johanna och Lena med avkommor varit här och förgyllt våran tillvaro. Det är så roligt att träffa andra mammor. Även om man märker att dom på nåt vis glömt bort hur det var när deras små gryn var lika gamla som Astrid :). Jag vet ju själv hur det är när man träffar yngre bebisar.

Det är det som är så skönt med mammorna i mamma.-gruppen. Vi är i samma skede och kan dela med oss av erfarenheter om vad vi gör just nu. Små tips ibland och vi kan även beklaga oss om samma saker.

Vi har inte träffats så mycket i sommar men jag hoppas att det blir mer nu till hösten.

Nu är vi stadgade igen...

Jag tror att årets resor är över för ett tag. Jag längtar efter att kunna få lite rutin på saker och ting igen. Speciellt lilla frökens mat och sömn såklart.

Vi rivstartade igår med att natta hene i sin egen säng. Försök till detta har gjorts förr men jag har alltid gett upp. Igår somnade hon hur bra som helst. När jag lade mig efter två timmar låg hon som en liten knöl i fotändan lilla gullrumpan.

Vid två vaknade hon som vanligt så då fick hon komma över till oss igen.

Liten blir större

Min älskade lilla flicka växer fortfarande i rasande fart. Även om det fysiska växandet avstannat något så hinner man knappt med i den psykiska och motoriska utvecklingen.

En dag när jag pekade på en hund som fick förbi utanför tittade hon direkt på hunden. Alltså inte på mitt finger. Hon vände sig mot mig och log världens största leende. Vi delade en upplevelse, samma upplevelse. Vi såg en hund tillsammans. Att något så enkelt kan vara så betydelsefullt.

Motoriskt så sitter hon helt själv nu. Det har verkligen förändrat och förenklat mycket när man kan säta ner henne lite varstans vid behov. Hon har som tur är inte börjat krypa ännu men man ser att hon söker den hemliga koden. Hon lutar sig framåt när hon sitter och liksom vippar rumpan. Oftare och oftare viker hon bak ena benet. Sitter hon vid exempelvis en stol med pinne under så gör hon försök att resa sig.

Jag har aldrig skrivit något om hennes ätande tror jag. Nu för tiden ammar hon till frukost. Mat samt frukt till lunch och välling på kvällen. Däremellan ammar jag fritt. Vi har inte riktigt fått till några rutiner med fasta tider ännu. Jag tror det blir enklare att få till matrutiner när Davis semester är slut och allt blir som vanligt än igen.

Sover gör hon fortfarande med oss. Återigen har semestern ställt till det. Eller ja, allt funkar egentligen jättebra. Hon somnar vid 22 och vaknar runt nio med två matningar då hon ammar. Det ska bara bli skönt att försöka få en lite annan rutin så att vi får lite ensamtid på kvällarna.
Tänder har det kommit fram också. Tre uppe och två nere, men det är fler som syns på gång.

Just nu sitter hon och sover i stolen på väg hem från semesterresa.

Semesterresan snart till sin ände

Det är så irriterande att jag hela tiden har saker som jag tänker att jag ska skriva in här men det blir aldrig av.

Nu har det ju hänt jättemycket under våran semester och går det liksom inte ens att få ihop ett sammandrag ens.

Hur som helst är vi nu på hemväg från södra Sverige. Ett par supermysiga dagar i kära götet samt ett regnigt besök på Borås djurpark.

Astrid har varit så himla underbar. Hon är verkligen världens underbaraste och snällaste lilla bebis som bara gör väsen av vid trötthet eller hunger och det är ju lätt fixat.

Hon är så himla duktig så vi anlände en dag tidigt till gbg. Vi  sov en natt i Lidköping på vägen ner, annars var det bara ett gäng småstopp för mat eller blöjbyte.

I gbg gjorde vi förstås stan och obligatoriskt besök på Liseberg. Efter dessa strapatser fick jag ett utbrott på vagnen så jag gav David i uppdrag att hitta en stadsvagn. Så nu har vi en till vagn med oss hem. En Britax b-smart,  med 3 hjul. Så otroligt mycket lämpligare i stan, av och på bussar och i affärer. Dock är dämpningen i stort sett obefintlig så jag kommer då inte lägga den andra trotjänaren på hyllan.

Nu längtar vi hem allihopa... Snart blir allt som vanligt igen.

Pysselmaja

Plonk.. tatetetdatatetdate... plonk tatdetamamenemanemadeta... plonk mamappptttatatde... Ja ni fattar. Så låter det här hemma för tillfället.

Lilla fröken har en låda med plastklossar. Hon sitter vid köksbordet och plockar en och en, hänger sig över stolskanten, tittar på golvet.. och släpper klossen. På det en liten monolog innan det är dags för nästa. Efter 6 klossar, med två kvar i lådan samt två leksakstelefoner tröttnar hon. Tar tag i kanten på lådan, hivar den över bordskanten och släpper.

Man kan ge henne i stort sett vad som helst nu så kan hon sitta och pyssla ett bra tag. Stod och vek kläder och lade en hög framför henne där hon satt på golvet. Det såg ut som hon kommit till paradiset. Satt och plockade med klädhögen i säkert 20 minuter innan hon helt plötsligt i ett lyckorus kastade sig bakåt och slog huvudet stenhårt i golvet.

-----------------------------

Tand nummer tre har tittat upp nu, även den helt obemärkt. Det är högra framtanden upp som helt plötsligt en dag syntes jätteväl, dagen därpå hade den spruckit igenom.

Första ordet

Lilla fröken passade även på i helgen att kläcka ur sig sitt första ord. Väldigt tydligt ropade hon "atte" när katterna kom. Ni kan ju gissa hur stolt jag är över att min dotters första ord är katten!!

Men ska man vara helt ärlig hade hon faktiskt sagt mamma ett par dagar innan, men det räknas inte på samma sätt tycker jag.

Husbil bra men hemma bäst!

I torsdags eftermiddag begav sig husbilen med mig, David, Astrid och Elias till Åland för att hälsa på vår mamma/mormor/svärmor.

Redan två kvällar innan åkte vi till Vannsätter för att fixa det sista med husbilen och hämta den. Redan då blev det två konstiga sena kvällar för fröken. Resten av veckan och helgen har gått i samma tecken. Man märkte direkt när vi kom att hon tyckte det var skönt.

Det tyckte även vi. Även om det ser ut som hej kom och hjälp mig när köksluckorna är borta men ikväll har vi fått till målningen så redan nu syns det vad mycket fräschare det kommer bli.

Tankar

Att vakna bredvid ett barn, mitt barn, är verkligen ett privilegium. Att då tänka på att man måste tillbaka till jobbet känns helt absurt.

Sitta och vända papper och plippa med datorn känns onödigt och helt värdelöst när man kan spendera dagarna med att se små mirakel istället.

Varje morgon möts man av det där leendet som ger så mycket kärlek att hela mellangärdet håller på att sprängas. Då gör det helt plötsligt att man suckat och stönat varje gång man fått trösta under natten, eller bara vänt tillbaka en desorienterad liten tös från mage till rygg.

Nu vilar hon första vilan av för tillfället tre om dagen. Hon är så medveten nu lilla fröken. Hon vägrar ha vare sig mössa eller haklapp på sig och påklädning vid skötbordet börjar så smått torna upp sig till mindre krig varje gång. Än så länge har vi bara små duster med varandra men jag ser vart det barkar därhän och ser inte fram emot att klä på en motsträvig ettåring underställ, overall och mössa innan man kan gå ut genom dörren.

Som tur är dröjer det ett par ögonblick innan vintern är här. Nu är det semestetider och idag bär husbilen av mot Åland och bästa mormor.

Gungar hos farmor och farfar

Att gunga är ett av livets största nöjen just nu.

Andrs roliga saker är att ge mamma tinnitus med monstervrål samt peta med saker som går att äta.

Hårdrocksänkor

Resten av den här veckan är jag och Astrid övergivna till fördel för hårdrockfestivalen i stan. David och hans vän har förvandlat sig till tonåringar. Baconost på macka till frukost och band runt handleden :)

Idag hade vi en mamma från mammagruppen här med sin lilla tjej. Det var jättemysigt att få lite besök. Jag och Astrid ska till dom imorn kväll för att grilla och mysa lite.

Jag har köpt mig en ny telefon och är så grymt nöjd med den. Jag tar typ hur mycket bilder som helst och filmar en massa.

Strandbesök och semester

Idag är Davids första semesterdag. Eller egentligen är han göräldraledig i två veckor, det är jag som har semester faktiskt. Det konstiga är att jag fortfarande jobbar precis som vanligt.
Solen sken imorse så vi bestämde oss för att åks till brämmen. Tyvärr blåste pålandsvinden isbitar på oss så vi stannde bara en timme men vi har åtminstone varit iväg på strand premiär.

6 månader

Igår var vi till BVC på vägning, mätning och sprutning.

Vikt: 8160
Längd: 65

Dock sade sköterskan, som inte var vår vanliga, att längden den här gången kan man ta med en nypa salt eftersom hon mäter lite annorlunda än hon vi har i vanliga fall.

Lilla fröken sitter nu stadigt och har full koll på allt som händer. Leksaker slänger hon på golvet från stolen och följer dom med  blicken. Hon följer även en leksak när man gömmer den och vet precis vart den är. Kommer den inte fram tillräckligt fort så blir hon jättearg och morrar åt en.

Lilla sjuklingen

Eller ja hon är väl inte sjuk egentligen utan fick sin andra dos av vaccin igår. Så inatt har det varit riktigt oroligt.

Hon somnade som vanligt men vaknade vid tolv igen och var pigg.  Vi bytte lite blöja och lade oss igen.  Jag tror att klockan var närmare fem innan hon somnade ordentligt :S.

Min vana trogen kan jag ju inte somna om nu den här tiden eftersom jag är van att kliva upp nu.

Hoppas hon blir piggare av den här sovstunden för idag är hon bjuden på sitt första kalas.  Lilla Thealie fyllde 1 år häromdagen.  Jag fick oxå följa med.

Första utflykten

Igår promenerade jag och Astrid ner till Boulognerskogen och den superfina lekparken som finns där. Jag packade lite matsäck och köpte en sallad så att vi skulle kunna hänga där ett tag.

Fröken tyckte det var otroligt intressant att titta på alla barn som sprang omkring och lekte och alla fåglar som var sugna på alla matsäckar. Vi var där lite mer än tre timmar innan vi spankulerade hem igen. Superskönt väder och en underbar lite Astrid gjorde dagen till en sån där dag som man drömde om när man var gravid.

Glad midsommar!

Idag har vi firat Astrids första midsommar. Man kan lugnt säga att den inte riktigt är lik någon av mina andra midsomrar men dock så trevlig och mysig. Dagen har firats med bästa kusin Ronja. Man ser verkligen att Astrid bara avgudar sin älskade kusin.

Nu är det sovdags för mig.  Det absolut senaste som jag självmant varit vaken sen fröken kom till oss. Mindre trevligt imorn antar jag men jag kan ju tänka på alla stackare som är bakfulla så kommer det nog kännas bättre igen :)

Nu går vi mot mörkare tider igen :(

Farträdd

Usch allt går så fort med lilla fröken att jag blir smått panikslagen. Stod och tittade på bilder på kylen när jag borstade tänderna och blev plötsligt lite tjock i halsen.  Min lilla skrutta som var helt hjälplös kan plötsligt sitta själv, stå upp, skratta hjärtligt och har en vilja av stål vad vi sett hittills. 

Och jag vet ju att utvecklingen aldrig slutar nån gång. Suck, jag försöker verkligen njuta av nuet men det är ju så himla svårt när man är mitt uppi det.

Mitt i språnget?

Ikväll var det minst sagt stökigt för lilla fröken att gå och lägga sig. Först tog det 40 minuter innan hon somnade.  När hon väl somnat vaknade hon och skrek ungefär var 10 minut till en början.  Efter cirka en timme nådde det tydligen kulmen för då gallskrek hon i 15 minuter med endast korta pauser då hon totalslocknade.  Ingenting jag gjorde hjälpte.  Till slut slet jag av henne pyjamasen och tryckte henne mot mig.  Då somnade hon till slut.

Så nu äntligen får även jag gå och lägga mig. Utan att något av det jag tänkte göra blev gjort och utan den så välbehövliga slapp stunden i soffan.  Istället lägger jag mig med svidande magen och andan i halsen.  Tur att David kommer hem imorgon!

Dopad och klar

I lördags var det då dags för stora dagen. Allt bak var färdigt och jag kände mig nöjd med det mesta annat också. Förutom vädret. Himlen var stålgrå och regnet öste ner i stort sett hela dagen. Men döpt blev hon ändå som tur var :)

Det var så roligt att det var så många som ville komma och fira Astrids dop med oss och faktiskt känner jag mig rätt nöjd med att ha hunnit pratat åtminstone en liten sväng med nästan alla som var där. Åtminstone alla som jag inte träffar så ofta.

Kakbuffén var en hit och kan få ett helt eget inlägg tror jag :)

Självsomnaren... nästan

LIlla fröken verkar vara den enda i mamma-barngänget som somnar själv. Alltså utan att matas eller vaggas i famnen. Vi började ju lägga henne uppe för att somna i sängen efter påsk när vi fick låna babyvakten av Ida och Tommy. Den har verkligen varit guld värd.

Jag kanske ska förtydliga lite att hon inte somnar ensam utan av sig själv så att säga. Hon vänder och vrider på sig otaliga gånger men vi är bara där och petar i nappen när hon sliter ut den.

Många kvällar är långt ifrån problemfria och nu på sistone har hon bearbetat mycket händelser och då blir det en del gallskrik innan det somnas. Då är det enda som funkar att bara tippa upp henne och hålla henne tätt tätt tätt mot sig själv.

Idag har hon grälat ordentligt på mig. Skrikit i falsett och tittat uppfordrande på mig när jag inte plockar upp leksaker när hon sitter i stolen eller petar till gåstolen när hon kört fast. Ememememenenenemememenenem låter det hela tiden :)

Dopdags

På lördag är det då dags för Astrid Margareta att döpa sig. Eller ja, det är såklart prästen som gör det :)

Den här veckan känns som att den kommer gå tokfort. Har en del kvar att göra samt att jag känner att det skulle vara skönt att kanske göra sig själv lite snygg.

------------------

Varje dag kommer jag på en massa saker som jag vill skriva om här. Men om man inte gör det på en gång så försvinner det liksom. Och med en liten fröken som kräver ständig uppmärksamhet så är det svårt att få tid och lust till att skriva ner nåt.

Det händer så himla mycket med henne. Hon sitter gärna i matstolen nu. Hamrar och slår på det lilla bordet som hör till med det tillhygge som finns tillhands. Dock åker det nämnda tillhygge väldigt snabbt ner på golvet så oftast sitter hon utan vilket inte gillas utan då hörs ett väldigt högt klagomål.

De små tänderna som kommit upp är tokigt vassa och igår bet hon mig när hon ammade. Jag skrek till för det gjorde så jävulskt ont. Jag tror inte att hon medvetet kommer göra så någe mer för hon blev riktigt rädd. Tyvärr har jag ont idag för det blev ett litet hål så nu är jag orolig och spänd när hon ska äta vilket inte gör det hela bättre direkt.

Idag ska vi träffa dom andra mammorna igen, det ska bli riktigt mysigt. Synd på det fina vädret som försvann spårlöst igår. Hoppas det hittar tillbaka tills på lördag.

Sommaren är här med råge

I likhet med förra årets junimånad så är det varmt och soligt. Iaf har det varit det i snart en vecka, med undantag för i måndags då det bara var soligt, alltså inte varmt.

Igår kom svärfar och dundrade bort trallen på framsidan så nu ska vi få ny och fin trall där. Då kommer det säkert kännas bättre att vara där också.

Idag kom den äntligen. Min efterlängtade bärsele. Jag och Astrid hårdprovade den på en gång med att åka till Plantagen. Den var jättelätt att ta på sig och den lilla väskan som jag köpte var även den superlätt att fästa. Selen verkar sitta som den ska på mig för utan så värst mycket justeringar så kändes den knappt alls.

Astrid verkar sitta tryggt, hon håller sig fast i remmarna på båda sidorna och kunde slappna av i grodställningen utan att bli trött. Vi var på Plantagen i nästan 1,5 timme utan minsta gnäll. Hon hann till och med slumra till litegrann utan att jag märkte av det.

-----------------------

Häromdagen tog jag och fröken tåget och hälsade på min faster. Det var spännande tyckte vi båda, som bonus var tåget inte mer än 10 minuter sen :P

Högsommar

För en dag idag fick vi smaka på riktig värme. Först regnade det på förmiddagen men helt plötsligt när man gick ut var det 26 grader och det nästan ångade från gräsmattan. Luften blev så fuktig och fylld med syrén att det nästan inte gick att andas.

Här hemma har vi sprungit rakt in i utvecklingssprång nummer 5. Det vrålas och skriks när det är sovdags och det verkar inte finnas något att göra förutom att vänta ut fröken och bara vara nära. Jag lägger mig ände emot henne och håller en hand om ryggen, man får vara envis. Efter typ 20 skrikanfall och man återigen vinklat henne på på sidan så somnar hon äntligen.

---------------------------------------------------------

Igår var hela mamma-barngänget här. Det var så roligt att få hit dem och träffas på annan tid än bara på BVC. Speciellt nu när det inte är öppet på öppna förskolan. Vi ska träffas om två veckor igen så nu ser jag fram emot det.

Idag kom Johanna och hämtade oss så for vi ut och tittade på Lenas nya hus. Lite mumsig fruktsallad satte vi i oss också.

Det är så roligt att ha med Astrid överallt nu när hon är med och tycker det är så himla roligt med andra barn. Idag skrattade hon högt när en grannpojk kom åkande på sin lilla elmotorcykel :) Gullhönan.

Hela gänget