På väg hem igen

Att vara på regiondag med jobbet har jag nu lärt mig innebär inspiration, lust och nya ideer. Det trixiga är att komma ihåg det man tyckte var förnuftigt smart och intresant.

Igår föreläste en så kallad framgångscoach. Efter det var man fullproppad av bra tankar.

Han sade bland annat att man upplever världen utan man upplever sina tankar om världen. Att man med hjälp av tankar kan förändra en världsbild samt att de problem man inte tänker på inte finns. Han gav exempel på en man som hade ett jättejättestort skägg. En dag fick han frågan om han hade skägget över eller under täcket när han sov. Hans svar var att det hade han aldrig tänkt på, han bara sov. Den kvällen började han fundera över hur han verkligen brukar ha skägget. Och soc inte gott på väldigt länge.

Inte förrän han började tänka på det fanns det alltså något problem.

En annan sak han tog upp var att man kan tänka sig att man har en DVD-skiva i huvudet. Stoppar man i en skräckfilm så upplever mam världen därefter. Stoppar du däremot i en komedi blir synen, tankarna, på livet en helt annan.

Idag föreläste Blossom Tainton. Även hon hade mycket inspiration att ge. Tog tillvara på en andningsövning som jag ska göra till en vana att använda en gång om dagen.

Sitter på bussen hem nu och längtar som en tok efter min lilla familj och att få höras om deras äventyr nu när jag varit borta.

Att resa bort

Sitter på bussen på väg till ett happening med jobbet i soliga Karlstad. Att resa bort och sova borta för första gången känns mycket värre än jag trodde.

Som tur är åker vi annars hade nog risken varit ganska stor att jag hoppat av.

Jag vet att allt kommer gå jättebra hemma det är det att jag kommer sakna älskade lilla fröken så mycket att jag nästan mår lite illa.

Aj vad jag älskar mitt barn

Händelse vid frukosten:
Lilla fröken sträcker ut sin grötkladdiga hand så att jag ska få smaka. Jag pussar den lite och låtsas sen äta upp den i ett nafs varpå hon slänger sig bakåt i stolen i ett klingande gapskratt, för att i nästa sekund tvärt avbryta för lite dans när dom börjar spela musik på radion. <3

Såna små saker gör att hjärtat bara svämmar över och jag börjar skratta med tårade ögon. Hur kan nåt bli så perfekt?

Bebisbunt

Idag har vi varit på bebisdejt hos den yngsta i skaran. Det är ofattbart vad fort det går och vad stora alla har blivit. Nu är det inte en lugn stund och flera av de små tar sig fram för egen maskin och gör att man då och då får byta bebis och helt sonika hålla i en annan som håller på och reser sig upp eller rasar omkull i sin framfart.

Här hemma kryps det för fullt och utvecklingen går som vanligt i rasande fart. Mycket har fått stå tillbaka nu under den tid som krypningen har fallit på plats. Tal och sådan utveckling har gått tillbaka så som ofta händer när något stort kroppsligt är på gång.

--------------------

Det här med amning är ett ämne som är känsligt för många. Speciellt för dem som av olika anledningar inte kunnat eller velat amma. Jag kör på så länge det bara går och känner vissa dagar att jag mer eller mindre tvingar henne till bröstet. Att få i sig bröstmjölk med alla nyttigheter och antikroppar som det innebär vill jag ska vara en möjlighet ett tag till för Astrid.

Men det är svårt att hålla upp det nu när hon äter allt mer sällan på natten och det är svårt att få till på dagen då det inte funkar sittande utan vi måste ligga i sängen. Dessutom håller hon sig inte mätt på det utan det blir mer som en förrätt till lunch och middag tex.

Sent igår kväll ammade hon som vanligt men vaknade, efter bara en timme, mitt i natten och var helt hysterisk av hunger. En flaska välling senare sov hon lugnt till morgonen. Får se hur länge det funkar att amma så sällan som jag gör, jag behöver iaf inte fundera på hur jag ska sluta för det kommer nog ske helt automatiskt endera dagen.

Vardagslyx

Under frökens första sovstund känner jag nu att det är dags för vila och ro för mig. Värmde mig en kopp te och tog datorn till soffan. Det är jag med råge värd och det känns skönt att jag bestämde mig för att lämna allt som skrek åt mig när jag luffsade till soffan.

Resan hem i lördags gick hur bra som helst. Självklart var jag och David som två lik hela lördagen och även igår men Astrid sov jättebra på planet vilket var skönt.

När vi landat svängde vi in hos Mallan och Foppa för en redig frukost som vi längtat efter hela veckan. När vi åkte igen sov Astrid hela vägen nästan. Gullungen, hur trött som helst.

----------------------------------

Man märker att krypövningen tar på krafterna för hon har helt glömt bort mycket annat hon lärt sig. Det kommer såklart tillbaka för just nu är det bara krypa som gäller.

Hon har dessutom börjat bli riktigt blyg och väldigt mammig. Om jag går utan att hon märker något så går det utmärkt med bara pappa. Men så fort jag kommer hem igen så blir hon jättegnällig igen och ska bara vara med mig. Det är väl så det blir men vi får försöka se till att jag är borta lite mer så att hon kan vänja sig vid det.

9/9 - Inlagt på efterhand - Sista dagen

Inatt går resan hemåt igen. Allt har gått samt varit över förväntan. Det enda jag tycker har varit lite tråkigt är stränderna. Det är små små rimpor som är så kallade "free beaches" annars hör stranden till de olika fläskiga hotellen efter strandpromenaden. Således har det inte varit möjligt att bara lassa av sig sakerna och tagit en dopp. På de så kallade gratis stränderna står stolarna så packat att man knappt kommer ner till stranden samt att servitörerna från restaurangen som erbjuder den gratis stranden springer omkring och i stort sett tvingar en att handla.

I övrigt så är jag toppennöjd med vår vistelse. Hotellet var den största överraskningen. Riktigt fräscha rum med parkett och rent badrum med badkar. Eftersom vi hade Astrid med fick vi en extra alkov där står en extra säng. Där var det tänkt att babycrib skulle stå men eftersom Astrid sover mellan oss så fick vi istället ett extra rum att ställa vagnen och tomma väskor i. Hur perfekt som helst.

Klockan ett i natt ska vi checka ut och planet lyfter vid femtiden imorgon bitti :S. Det enda trevliga med det är väl att vi kommer hem i bra tid. Plus att jag hoppas att lilla fröken ska sova så mycket som bara är möjligt av resan, det återstår att se hur det går.

Slut på tjugo

Idag börjar en ny era i fröken Norbergs liv. En nytt decennium påbörjas och en ny ruta kommer behöva kryssas i på diverse undersökningar och liknande.

Själva dagen har firats med ett turkiskt hamam med allt vad det innebär. Det var helt underbart att komma ifrån i två hela timmar och bara njuta av att vara ensam. Eller ja, den stora håriga turken var ju med såklart. Peeling, skummassage, ansiktsmask och helkroppsmassage med ansiktet inkluderat. Skummassagen var det allra bäst och så otroligt njutbart.

Här i Turkiet går livet sin gilla gång. Våra dagar ser ganska likadana ut. Vaknar vid sju (tidigare än hemma givetvis). Frukosten öppnar åtta så då går vi ner och charmar alla. Sedan en tur upp till rummet för att packa lite väska och svalka oss. Sedan promenad med lunch och fruktstund för att mot eftermiddagen gå till hotellet igen för lite svalka. En sväng ner till poolen med bad, drink och lite vila. Efter det brukar vi hänga lite på rummet så att lilla fröken får svalka sig ordentligt igen innan kvällstur på stan för middag.

Det är så himla mysigt att ha Astrid med och hon är så duktig hela tiden och bara suger i sig intryck och saker att lära sig. Som att det inte räcker med alla nya intryck och 40-gradig värme så håller hon dessutom på att lära sig krypa.

Folket i Egypten är så otroligt barnkära så jag har aldrig hört på maken. Folk kommer gående och kan gå långa omvägar bara för att få titta ner i vagnen och smeka henne på kinden eller bara komma alldeles för nära i Astrids tycke. Hon gör oftast sitt bästa för att ignorera dem och ser ofta rakt igenom den stackare som pockar på uppmärksamhet. Pappa David är stolt över sin dotters ovilja mot svartmuskiga män.