Kylan är här

Nu är det gott om frost och minusgrader varje morgon. Har ni det så kallt hemma i Sverige också? Vi befinner oss på drygt 300 meters höjd till skilnad mot gävles typ 10 meter.

Mac fuckin Gyver

Idag skulle David inviga skidsäsongen genom att åka till Oberhof Skihalle och ta sig ett par kilometer på laggarna.

Jag och Astrid (eller antagligen enbart jag) såg det som en chans att ta en redig promenad på de asfalterade slingor där dom annars åker rullskidor.

Sagt och gjort så gick vi iväg. Att läggas till historien finns också det faktum att det i natt blev vintertid så Astrid var osannolikt trött med egentligen en timme tills jag skulle vilja att hon somnade. Detta resulterade i vilda protester och tandagnisslan som ekade i hela Oberhof.

Efter 1,5 km av detta så gav jag upp, granskade innehållet i vagnen och snörde mig en höftbärarsele av filten och regnbyxorna. Först använde jag bara filten men det gick inte att få knuten att hålla, den bara gled. Därav idén med regnbyxorna. Då blev den väldigt mycket stabilare då hon liksom satt med rumpan i grenen på byxorna och så hade jag benen runt mig om man säger så. Filten blev ett stöd runt ryggen.

Skaplig supermorsa man kände sig som :)

Dock var inte detta det enda äventyret utan jag visste inte heller exakt vilken färg på slinga jag skulle välja men insåg efter 3,5 km att jag borde vända vilket var en väldigt tur för jag var antagligen inne på 17 km slingan. På väg tillbaka insåg jag varför jag knappt kunde andas alls och axlar, rygg och ben kändes som stenklumpar. God damn vad uppför jag hade gått. Gick desto snabbare och enklare på vägen tillbaka då. Som tur var så däckade Astrid efter ca 2 km i fina selen så kunde jag lägga ner henne i vagnen.

Besök hos pappan

Idag var vi bjudna till Sandvik för att få en rundtur och se vad dom, inklusive pappan, gör för något.

Det var faktiskt riktigt intressant och väldigt rent och fint,  inte riktigt som de industrier som jag minns när jag var liten och hälsade på MIN pappa. Astrid höll på att vrida både nacke och pekfinger ur led i sin iver att se och peka på allt, samt kommentera allting såklart :)

Idag blir det sedvanligt fredagsmys. Efter förra fredagens falierande gällande idoltittning så har vi nu fixat det med hjälpa av bästa lillasyster. TACK än en gång för TV i Tyskland :)

Förmiddagspaus

Lilla fröken sover en liten stund, jag räknar med att hon ropar på mig ganska snart.

Att vara hemma hela dagarna med henne är faktiskt riktigt mysigt. Faktiskt tror jag att det än så länge varit mer utvecklande för henne att vara det än när vi är hemma och flänger och far. Nu har jag 100% tid för bara henne. Vi går omkring, rullar boll, lagar mat, pratar, dansar , busar och skrattar.

Igår började hon gå när man håller i bara en hand. På förmiddagen fick jag "lura" henne genom att hålla handen en bit bort men när David kom så gick hon helt av sig själv och höll i ena handen bara.

Dessutom traskar hon runt TV-bordet. Det gulligaste hon gör nu är att dansa. Alltså hon dansar när hon står om det blir musik på radion. Gungar den där lilla rumpan fram och tillbaka.

Idag ska vi på fabriksvisning på Davids jobb. Ska bli roligt att för en gångs skull se var han jobbar.

En hel vecka har gått

En vecka har vi varit här nu och det börjar klarna för mig vilket kärleksförhållande jag har till mina elektriska pryttlar. Saker jag saknar, utan inbördes ordning, är;

-Micron
-Diskmaskin
-Dammsugare
-Tvättmaskin
-Riktiga kuddar
-Gåstolen
-Köksbänk
-Frys
-Öppna förskolan

Som ni ser så är det övervägande hushållspryttlar, dessa saker som man inte ens reflekterar över att man har... förrän man är utan. Det där med kuddarna är det som påverkar våra nätter väldigt mycket. Kuddarna här är inte av normal storlek utan är stora som såna där kuddar från IKEA som man har i soffan, eller på golvet för att få fler sittplatser. Kuddarna är fyllda med mindre dun än min normalstora kudde är hemma... Ni kan ju gissa hur lätt det är att gör något normalt av den.

Dock är det jag saknar allra, allra mest mina vänner som jag är van att ha nära. Längtar efter er!!

Det jag kommer sakna när jag kommer hem är:

-Stor garderob
-Billig mat
-Tjusig utsikt från köks- och vardagsrumsfönstret.
-Alla backar som kommer ge mig "buns of steel" :)

Och tro det eller ej så kommer jag saknar heltäckningsmattan. Det är så mysigt att sitta och leka och busa på den. Astrid har gott om plats att krypa omkring utan att bli kall som hon annars blir på golvet liksom.

Måndagmorgon

Att stoppa saker på huvudet som värsta modisten är en stor favorit just nu. Man måste även titta på henne och säga "Åååå meeeen vad tjusig". Gör man inte det så tittar hon uppfordrande och säger Oooooo!

Idag är det första måndagen utan öppna förskolan och alla kompisar. Observera att detta naturligtvis är jobbigt enbart för mamman. Även om alla rutiner flyter mycket bättre när vi har våra kompisar att leka med.

Idag blir det åtminstone en promenad i det tokigt fina höstvädret. När David åkte imorse var det 4 minusgrader, burr, men krispigt och höstigt.

Slut på energi

Idag har vi haft en riktigt turistig dag. Vi var ute och promenerade i nästan fyra timmar. Vi var alla tre helt slut när vi kom hem, ont i benen och tomma magar allihopa. Solen har lyst från en tokblå himmel hela dagen men snålblåsten har gjort det kallt ändå, som tur var hade vi klätt både oss själva och Astrid riktigt ordentligt.

Det enda jag saknar hittills är diskmaskin. Plus lite småsaker som en vass kniv och en potatisskalare, dessa är ju lite lättare att fixa än den första :)

Nu på kvällen, och även igår, har man märkt hur jobbigt det är för lilla tösen med allt det här nya. Hon har så otroligt svårt att komma till ro när det är dags att sova för natten. Hon ligger och gör alla möjliga trix för att slippa somna. Idag tog hon tag i foten och nöp i en tå i taget om och om igen, allt för att inte behöva sova. Hon snurrar runt runt bara. Men hon somnade till slut och har sovit bättre ikväll än igår i alla fall.

Imorgon är ALLT stängt här så då tänkte vi åka till skogen och kolla. Türinger Wald ska tydligen vara något stort och speciellt så det ska bli mysigt. Vi hade gärna tagit med oss matsäck men vi upptäckte i grevens tid att alla butiker är stängda imorgon så vi var tvungen att promenera till Kaufland och panikhandla lite lunch och middag tills imorgon och hade inte en tanke på matsäck tyvärr.

Nu är det snart sovdags. Bye.

Här kan det faktiskt bli en vardag

En dag har vi spenderat här på vår hemort. Allt känns toppen och liksom helt normalt. Förmiddagen spenderade jag och Astrid lugnt här hemma när David var på jobbet. Sen blev vi hämtade så åkte vi och skaffade tyska mobiltelefonkort så att vi ska kunna ringa varandra samt surfa såklart.

Vi åkte hem och lämnade bilen och tog en promenad till Kaufland. I stort sett ett superduperstort Lidl :). Vi handlade lite grejer, bland annat barnmat och middag till oss. Det finns väldigt mycket spännande saker här. Anna Skipper skulle explodera av alla färgämnen och glutamater.

Sedan tog vi oss en promenad hem genom centrum.

Rådhustorget och kyrkan

Türingen Rostbratwurst vid rådhustorget

Här bor vi. Det översta vänstra fönstret och den vänstra takkupan är våra.

David fick en liten present på jobbet idag. Har inte tid att blogga mer nu, Hej!

På plats

I ett och ett halvt dygn har vi varit på resande fot och äntligen sitter vi i soffan med ett glas vin i handen och tyska hur gör djur på TV.

Att sova på båten var något av det bästa man kunde göra. Vi stannade aldrig på vår resa och var ändå skönt utsövda när resan fortsatte på andra sidan vattnet. Men att göra 9 timmar bil 9 timmar båt och 9 timmar bil till, känns i både kroppen och knoppen kan jag säga.

De sista tio milen var riktigt jobbiga för oss alla tre. Astrid hade tröttnat rejält och satt bara och gnällde hela tiden. Jag och David var rejält trötta och började bli riktigt hungriga också. Plus att vi visste att det skulle dröja innan vi kunde slå oss ner och stoppa i oss nåt.

Men nu är vi iaf äntligen här. Jag hann inte se så mycket av Schmalkalden idag men det jag såg var jättefint och intressant. Med av den varan blir det imorgon. Jag hoppas på finväder så att det kan bli promenad.

På väg

Tidigt imorse ringde klockan och det var dags för avresa. Vi räknade med många extratimmar vilket var jätteskönt. Vi gjorde ett par kortare stopp och ett längre på IKEA i Örebro för mat och lite bus i lekhörnan.

Middag blev på donken i Partille. Även här busade vi lite innan vi tog den sista biten.

När vi kom till färjan fick vi köra ombord direkt vilket var super. Vi gick direkt till lekhörnan och hängde där en stund. En liten Matilda som var strax över året blev en perfekt lelpartner och dom jagade varandra tills det var läggdags.

Nu har vi bäddat ner oss och ska somna till havets gungande och motorernas brummande.Tyvärr har jag upptäckt att bilder jag lägger upp när jag bloggar på telefonen blir ganska konstiga så får ni hålla till godo med knas tills jag får tillgång till dator och kan fixa till. (Tillfixat)

Sista dagen hemma på ett tag

Idag är det sista rycket för att få med det vi vill ha med samt ställa in hemmet på att vara tomt i 6 veckor ungefär.

Framför oss har vi två hela resdagar vilket jag iofs inte ser fram emot så jättemycket men jag försöker att bara se framför mig hur allt kommer flyta, Astrid kommer sova och leka i baksätet. Sova jättebra på färjan och sen en dag till i bil som kommer gå super.

Inatt fick jag för mig att jag skulle använda mig av en målbild så nu ser jag min målbild när jag håller på och packar och donar här hemma. Bilden jag valt är att vi sitter alla tre i soffan i lägenheten. Astrid äter välling och David har tänt ett gäng ljus och vi bara myser av att vara framme och inne.

Nu är det lekdags igen.

I söndags var vi Högbo och myste det i det underbara höstvädret.

Sömnproblem

Problemet är mitt och enbart mitt. I två nätter nu har Astrid sovit med bästa farmor. När min kropp helt plötsligt får sova så mycket som 7 timmar i sträck så är den tydligen nöjd. Någon sovmorgon är således inte aktuell vilket såklart känns väldigt snopet.

Men å andra sidan så är jag tydligen utsövd antar jag eftersom det verkligen inte går att somna om, därav problemet.

Det andra problemet är att den där förkylningen som alla pratar om besitter min kropp. Men inte heller det gör att jag får sova mer. Upp och hoppa tycker kroppen trots att huvet känns som att det sugs ner i kudden av en sån där magnet från bilskrotar.

Nu hör jag iaf att farmor och barnbarn är uppe så snart ska jag nog kliva upp och göra som kroppen säger.

Idag har vi barnvakt hela dagen för att kunna packa och göra i stort sett klart inför resan.

Skrattfest

Varje dag skrattar vi en massor tillsammans. Hon är en riktigt liten tokfröken som bara busar hela tiden. Hon hittar på lekar och tokigheter, härmas och bara skrattar åt allt hon gör och låter.

På öppna förskolan finns en brandbil med sirenljud. Idag hos Thealie såg hon en annan röd bil och började tjuta precis som brandbilen.

At gå omkring med vagn, eller vad som helst är det som är roligast nu. Med gåvagnen hemma får man vända och vönda om och om igen fram och tillbaka. Hon traskar stadigt på och småskrattar för sig själv.

Imorgon är det besök på jobbet igen.

Östermalmshäng

Igår åkte jag och Astrid med David och husbilen till vår kära huvudstad. Vi sov en natt hos frökens gudfar.

Pappan har sprungit ett lopp, tjurruset, idag men jag och Astrid blev hämtade av Sara.

Efter en lunch tog vi en promenad runt djurgården, förbi Rosendals trödgård och tillbaka igen.

Sara gick och la Vincent för snart en halvtimme sen så mina misstankar om att hon somnat är ganska stora. Vi får väl se om hon vill göra mig sällskap annars kryper jag ner i soffan och sover strax :-)

Nytt kapitel

Nästa vecka börjar ett litet nytt kapitel för oss. Det blir inget längre men en väldigt stor förändring.

Vi tar bilen ner till Tyskland. En ort som heter Schmalkalden, där ska vi uppehålla oss i sex veckor. Det ska bli riktigt spännande och intressant med lite miljöombyte.

Jag planerar att försöka få kontakt med någon mamma som har barn. Jag har hittat att det finnas något som kallas familiezenter, detta ska likna öppna förskolan som vi har. Även om det kanske blir lite jobbigt en stund för mig så måste ju lilla fröken få leka med andra barn även under den period som vi är borta.

Givetvis har jag planer på att intensifiera bloggandet när vi är borta så att ni inte missar något av vårt äventyr.

Nya upplevelser... typ

Förra veckan var en väldigt avvikande vecka i mitt annars ganska händelselösa mammaliv.

Tidigt på torsdagmorgon gick bussen till Karlstad som sagt med trevlig föreläsning och hur bra middag och rolig fest som helst på kvällen. Efter Blossoms föreläsning var det dags för en evighetslång bussresa innan jag äntligen fick pussa och krama mina älsklingar.

Astrid vart helt galen när jag kom och bara grät och grät först. Sen borrade hon huvudet i mitt bröst och bara myste. Hon myste och pekberättade om vart annat.

Under lördagen var det ganska hektiskt här hemma med förberedelser inför min halvöverraskningsfest. Jag drog ner på stan och hittade en killer-klänning som jag kände mig riktigt snygg och faktiskt vuxen i.

Edter lite smink och hårfix var jag redo för en mumsig middag, härliga presenter och grymt sällskap. Utgång blev det på Heartbreak med en del smärtsamma upptäckter. att tycka att det är alldeles för trångt och svettigt på nedervåningen och således vilja gå upp puttade verkligen bort mig från partypingla till hemmamorsa. Inte för att det gör nåt men visst känns det lite tråkigt att den bekymmerslösa tiden definitivt är försvunnen,

Till helgen åker vi ner till Stockholm. David för att springa, jag och Astrid för att hänga med Sara och Vince.