Tre dagar har febern hållt i sig nu. Man märker väl att den pendlar upp och ner på frökens ork och humör. Att hon är sjuk är jobbigt för oss alla för även om hon haft mammiga perioder förr så är det helt galet nu. Hon ska enbart vara hos mig och blir uppriktigt ledsen om jag lämnar henne. Men D är envis och lägger henne och försöker underhålla henne ibland så att jag får andas lite.
När jag inte är i närheten går det naturligtvis bra så det är ju som det ska vara antar jag. Igår var dom ensamma halva dagen då jag hälsade på min älskade farmor på sjukhuset i Uppsala. Det var väldigt jobbigt och inget jag vill skriva om här just nu.
Imorgon är det dags för Leias ett-årskalajz! Hurrahurra. Usch vad stora dom blir. Här hemma promeneras det lika mycket som det kryps plus att hon helt sonika började resa sig upp själv en kväll. Det som är så underbart är att hon fortfarande ser lika stolt ut när hon går som i början. Det uppmuntrar vi såklart och försöker ge henne beröm för det hon gör så ofta vi hinner med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar