Nu känner jag verkligen att det får vara nog. Jag orkar verkligen inte vara hemma längre, jag orkar inte kliva upp med A vareviga morgon, aldrig få sova ut, aldrig få mer än en snabbdusch för mig själv. Jag känner att jag verkligen skulle behöva lite tid för mig själv. Bara få andas. Ligga och stirra i sängen på morgonen, bara upp i taket utan att behöva flyga upp för att en liten fröken står och sliter i rinden och vill ner till korv, sko, boll eller vad det nu är hon säger just då.
Vart skickar man semesteransökan?
Självklart ÄLSKAR jag att få vara hemma med min älskade dotter, missförstå mig inte. Men jag känner bara att jag vill att livet ska gå vidare nu, till nästa steg liksom.
Alla som läser kanske inte vet varför jag är hemma ännu. D är sjukskriven för hjärtmuskelinflammation så han är också hemma men jag beordrar honom att ta det lugnare än han kanske behöver för nu måste han bli frisk!
Suck, dags att lägga sig igen för att stiga upp runt sex imorgon igen.
Jag vet precis hur du känner. På det viset är det mycket bättre när man jobbar. Man är liksom med dom på ett annat sätt när det bara blir några timmar per dag. Mer kvalitativ tid eller vad det heter. Sen är det ju skönare ju äldre dom blir och klarar sig själv en stund. Känns inte så jätte lockande att skaffa en till bebis och börja om med allt ;)
SvaraRadera//Johanna